S-kvinnornas vecka i Sahara

Ur Västsahara 1 2015

1989 invigde Maj-Lis Lööw Olof Palmeskolan för flickor, en gåva från Svenska socialdemokratiska kvinnoförbundet, där Maj-Lis Lööw då var ordförande. Representanter för S-kvinnor besökte Olof Palmeskolan i november.
S-kvinnors Stockholmsdistrikt har sedan 1998 arbetat för att Västsaharakonflikten ska uppmärksammas och stött Västsaharas kvinnor i många år. Främst har man samlat in medel till Olof Palmeskolan i flyktinglägren i Algeriet. Sida via Palmecentret stöder skolan och S-kvinnors bidrag är 10 procent av totalsumman.
Dalarnas S-kvinnor har också länge intresserat sig för frågan. Från och med 2014 samlar man in pengar för att finansiera yrkesutbildning för flickor i flyktinglägren.
I november besöktes flyktinglägret av Sonja Gardefjord från Stockholm, tolken Novin Harzan och Anita Tärneborg och Carin Palmcrantz från Dalarna.
Att med egna ögon uppleva de västsahariska flyktingarnas situation är något helt annat än att höra och läsa om den. Trots isoleringen och hopplösheten upplevde vi en häpnadsväckande livsglädje och en imponerande förmåga att utvecklas. Kreativiteten flödade både i Olof Palmeskolan och i de grundskolor vi besökte.
För närvarande har skolan 99 elever och 25 anställda. Förutom allmänna ämnen kan man studera medie- data- och handelsämnen samt textil med sömnad. S-kvinnor har bland annat bidragit med symaskiner och datorer. 2013 köpte man in en buss, som lämnar och hämtar elever och lärare till lektionerna. Då kan fler elever, som bor långt bort, delta. I skolans lokaler finns också en förskola, där elevernas och lärarnas barn tas om hand dagtid.
Den första dagen besöker vi skolan, där lektioner pågår trots att det är söndag. Det är en väldigt stor byggnad med många rum. I skolans buss blir vi sedan skjutsade till en av lärarna där vi trötta slumrar i väntan på maten. För oss som är här för första gången är allt nytt och spännande. Husen är möblerade med madrasser efter väggarna med många sköna kuddar. När det blir dags för mat kommer låga bord fram, där maten dukas fram och sittande på golvet äter vi. Te serveras alltid före måltiden, ett sött te med mintsmak som lagas till på ett speciellt sätt. Det tar tid och vi får påfyllning i glaset så fort det blir tomt.
På måndagen åker vi hem till den kvinnliga rektorn Moumna, där vi alla får ”duscha”. Pengarna till skolan överlämnas och på väg tillbaka till vårt boende besöker vi kameler.
På tisdagen tar vi med oss våra 16 välfyllda väskor till skolan. Lärarna samlas för att lyssna på Anita som pratar om härskarteknikerna med hjälp av tolken Novin.
Vi besöker lägrets lasarett på onsdagen. Två sjuksköterskor och två läkare från Spanien arbetar som volontärer där under två veckor. Enligt dem är magsjuka den vanligaste orsaken till sjukhusbesök.
Sedan besöker vi en mellan- och en högstadieskola och en förskola med barn mellan 4 – 6 år. Personalen har utbildats på Olof Palmes skola. Sista studiebesöket blir vattenverket, där sju borrhål förser lägret med vatten via tankbilar.
Torsdagen är vår stora dag. Lärare, elever och inbjudna samlas i stora salen på skolan för att höra Carin Palmcrantz berätta om S-kvinnor och den feministiska kampen i Sverige. Carin berättar om S-kvinnors kamp för kvinnors lika värde och ett jubel utbryter när Carin berättar om de viktigaste frågorna; utbildning, rätten till alla arbeten, fritt från kärnvapen och omsorg för alla.
Kvinnorna berättar för oss att de hela tiden har deltagit i jämställdhets- och frihetskampen. Flera har deltagit i alla stora internationella konferenser som i Peking och Köpenhamn.
Under kriget tog kvinnorna ett mycket stort ansvar och deltog i uppbyggandet av lägren. De fanns överallt i samhället och jobbade hårt för överlevnad, mot analfabetism och för högre utbildning.
Kvinnorna kämpar nu för ledande poster och har i dagsläget 23 procent. Ett problem är att många kvinnor hoppar av sin utbildning. Ett annat är att kvinnor inte röstar på kvinnor, utan på män – om de röstar!
– Vi vill bygga ett demokratiskt land där ALLA ska vara med. Alla ska ha ekonomisk självständighet och kvinnor ska ha inflytande ÖVERALLT. Kampen går vidare. Frågorna är desamma överallt. Utan kvinnor skulle inget fungera i samhället. Vi tänker på våra systrar i den ockuperade delen av Västsahara. Flera av dem har fängslats och torterats för att de kämpar för friheten, säger kvinnorna.
Det västsahariska folket har under hela den här långa flyktingtillvaron lyckats hålla modet uppe och förmått överföra känslan för landet och det egna folkets förmåga till barn och barnbarn. Faktum är att snart tre generationer vuxit upp i fångenskap men att de unga fortfarande har förmåga att ta ansvar för sitt land. Man imponeras av tålamodet, framtidstron och viljan att avstå från våld. Det som från början var tältläger i en otillgänglig del av Sahara har utvecklats till välfungerande samhällen med en fungerande infrastruktur. Samtidigt är man helt beroende av livsmedelsmedelsbistånd från FN och omvärlden. Området är direkt olämpligt för permanent boende.
Vår övertygelse att Sverige och övriga EU-länder snarast bör erkänna staten Västsahara har stärkts. Respekten för FN och de resolutioner som beslutats angående folkomröstning och självständighet för Västsahara måste följas.

Carin Palmcrantz och Anita Tärneborg, S-kvinnor Dalarna