FN:s klimatkonferens i Marocko befäster ockupationen
Ur Västsahara nr 3 2016:
I november i höst äger FN:s årliga klimatmöte COP22 (Conference of the Parties) rum. Vid förra årets möte i Paris beslutade FN:s medlemsländer att 2016 års möte ska ske i Marrakesh i Marocko.
Värdskapet för de årliga mötena roterar mellan fem kontinenter. I år är det Afrikas tur. Förra gången som Afrika var värd valdes Sydafrika.
Exakt hur valet av Marocko och omröstningen gått till kan inte Sekretariatet för UNFCCC (FN:s ramkonvention om klimatförändringar) i Bonn i Tyskland svara på.
Det årliga klimatmötet är en megahändelse då representanter för FN:s medlemsländer samlas för att diskutera och lägga fast klimatmålen. Ministrar från 196 länder deltog i Paris. Det är en av de största samlingarna av världsledare. Mötet bevakas också av representanter för civilsamhället och näringslivet.
Marocko, som saknar olja och gas, har med stöd av EU och Världsbanken planerat och genomfört satsningar på grön energi; sol- och vindkraft.
Det finns bara ett problem. Flera redan färdiga och planerade vind- och solkraftverk ligger i den ockuperade delen av Västsahara, där både tillgång till ökensol och vatten finns.
På webbsidan för den kommande FN-konferensen i Marocko finns ingen gräns mellan ockuperade Västsahara och Marocko. Allt framställs som Marocko. Ingen stat har erkänt Marockos rätt till Västsahara.
Västsahara har en av världens rikaste fosfattillgångar. Den stora energislukande fosfatgruvan Bou Craa drivs sedan ockupationen av den marockanska staten. Även fiskefabrikerna i El Aaiún och Dakhla samt de enorma växthusen utanför Dakhla är mycket energikrävande. Vinsterna från dessa västsahariska naturtillgångar och produkter hamnar i marockanska fickor.
EU:s Medelhavsunion stödde länge projektet Desertec, som gick ut på att Nordafrika skulle förse Europa med billig solenergi via kabel genom Medelhavet. Industriinitiativet som drevs av bland andra tyska Siemens, Deutche Bank, EON och ABB fick dock inte tillräckligt stöd.
Tyska Siemens höll dock fast vid Marocko som huvudintressent och har byggt flera vindkraftverk utanför Västsaharas ockuperade huvudstad El Aaiùn, trots stora protester.
Av fem planerade marockanska solenergiparker till år 2020 ligger tre i ockuperade Västsahara; Boujdour, Sebkhat-Tah och Foum El Oued. Av vindparkerna ligger två i ockuperade Västsahara; El Aaiún och Boujdour. Marocko kallar dessa satsningar för sina ”flaggskeppsprojekt” inför klimatmötet.
Så här kommenterar Isabella Lövin, minister för bistånd och klimat, Marocko som värdland och den gröna energin i ockuperade Västsahara:
”Ordförandeskapet i klimatförhandlingarna roteras mellan de olika FN-regionerna i världen. Det är bra, eftersom det ökar klimatengagemanget i värdländerna. Det har vi sett exempel på i till exempel Frankrike, Peru, Sydafrika och Mexiko som varit ordförande under senare tid. Vilket land som ska få ordförandeskapet avgörs inom respektive region, och Sveriges möjlighet att påverka valet är väldigt liten när ordförandeskapet inte ligger i vår egen region.
Regeringen stödjer FN:s arbete som syftar till att finna en rättvis, ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning på konflikten i Västsahara där västsahariernas rätt till självbestämmande tillfredsställs. Regeringen välkomnar att FN:s generalsekreterare tar nya initiativ för att hitta en lösning på konflikten och ger fullt stöd till det arbete som utförs av FN-sändebudet för Västsahara.”
