Sveriges svek mot Västsahara fortsätter

Denna artikel publicerades i Dagens ETC 27/1 2017

I januari för ett år sedan meddelade den svenska regeringen att Sverige inte kommer att erkänna Västsahara. Det var en total U-sväng från den politik Socialdemokraterna och Miljöpartiet tidigare stått för: kongressbeslut och riksdagsbeslut 2012 om ett erkännande av Västsahara. Dessutom har båda partierna haft ett långvarigt solidariskt stöd för västsahariernas rätt till självbestämmande och självständighet och mot den marockanska ockupationen.

Vek S- och MP-regeringen ned sig för bisarra marockanska hot mot svenskt näringsliv eller för att få arabvärldens stöd för en plats i säkerhetsrådet eller för att EU med Frankrike i spetsen utsatt Sverige för påtryckningar?

Efter det chockerande meddelandet för ett år sedan berättade utrikesminister Margot Wallström att Sverige i stället kommer att ”följa FN-spåret” i Västsaharafrågan och ge mer pengar till humanitärt stöd till flyktinglägren.

FN-spåret har varit dött i 25 år eftersom Frankrike, Marockos bästa vän, med sin vetorätt saboterar verkningsfulla resolutioner i säkerhetsrådet till västsahariernas fördel.

Militära experter frågar sig varför inte FN inför sanktioner mot Marocko.

Folkrättsexperter har pekat på EU:s syn på Ryssland- och Krimfrågan, där sanktioner genast infördes mot Ryssland. Varför inga sanktioner mot Marocko?

Vad har då hänt under året?

Hittills har inte ett ord i tal eller skrift yttrats om Västsahara bland alla de vackra dokument och tal som Margot Wallström och hennes medarbetare på Utrikesdepartementet levererat om Sveriges planer för arbetet i FN:s säkerhetsråd.

Det direkta svenska humanitära stödet, den omvittnat uppskattade makrillen på burk för cirka 10 miljoner kronor årligen till flyktingarna, upphör. I stället pytsas svenska pengar rakt ned i FN-systemet.

FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, nekades inresa i Marocko och den ockuperade delen av Västsahara och reste i stället enbart till Mauretanien, Algeriet och flyktinglägren i Algeriet mars.

Marocko arrangerade då stora demonstrationer i Rabat mot generalsekreteraren för att han kallat Marockos ockupation för just ”ockupation”.

Strax därefter utvisade Marocko cirka en fjärdedel av FN:s fredsbevarande styrka i Västsahara, hotade med att dra in alla bidrag till samtliga fredsbevarande styrkor i världen och hotade att säga upp kontakterna med EU.

De marockanska provokationerna har fortsatt.

I augusti bröt för första gången sedan 1991 Marocko eldupphöravtalet genom att gå över ”muren” i södra Västsahara. Marockanska och Polisariostyrkor står bara cirka 200 meter ifrån varandra.

I oktober hade den decimerade FN:styrkan MINURSO ännu inte återinsatts till fullo.

Knappt ett ljud har hörts mot de marockanska provokationerna.

Margot Wallström valde att resa till Marocko i september. Besöket fick naturligtvis stor positiv uppmärksamhet i marockansk press.

I december fick EU-länderna äntligen ordentligt smäll på fingrarna av EU-domstolen när den meddelade att handelsavtal mellan EU och Marocko inte gäller västsahariska varor, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko.

Sverige hade skamligt nog, tillsammans med övriga EU-länder, överklagat en liknande dom i lägre instans. Nu meddelar Utrikesdepartementet ändå att decemberdomen ”ligger helt i linje med svensk uppfattning om att jordbruks- och fiskehandelsavtalet endast omfattar EU och Marocko”.

Just nu i januari är ett fartyg med västsaharisk fiskolja på väg mot Frankrike. Kommer Frankrike att bryta mot EU-domen?

Lena Thunberg