Nordafrikas nästa krig
F.d. MINURSO-chefen generalmajor Kurt Mosgaard varnar för krig i Västsahara på grund av FN:s säkerhetsråds oförmåga att leva upp till sitt ansvar med intetsägande resolutioner samt omvärldens ständiga tystnad. (Krönika i Västsahara 2/2017)
Nordafrikas nästa krig
Ett enda skott. Mer behövs inte, förrän nästa krutdurk I Nordafrika tänds. Det kan starta med att missnöjda unga västsaharier tröttnar på att vänta och bestämmer att ”nu räcker det”. I skydd av mörkret skulle de kunna smyga sig fram till den marockanska försvarsvallen som delar Västsahara i två delar och avfyra ett skott. Skottet skulle besvaras från försvarsvallen – och kriget i Västsahara har startat igen. 26 år av vapenvila och kallt krig med meningslösa politiska förhandlingar skulle avlösas av ett krig med våldshandlingar, döda och sårade soldater och civila, nya flyktingströmmar och ökat ekonomiskt trassel för alla inblandade.
Kriget kommer inte nödvändigtvis att begränsas till Västsahara utan kan sprida sig till grannländerna Marocko, Algeriet och Mauretanien. Europa skulle få uppleva nya flyktingströmmar både över Medelhavet och till Kanarieöarna och landvägen till de spanska enklaverna på Nordafrikas kust.
Det var annars okomplicerat då krigets parter, Marocko och västsahariernas Polisario 1991 gick med på FN:s vapenvila och startade förberedelserna för en folkomröstning, som folkrätten anvisar som modell för tidigare kolonier. Men västsaharierna fick aldrig sin folkomröstning. Den ena delen av befolkningen lever fortfarande under marockansk ockupation väster om försvarsvallen. Den andra delen, cirka 150 000 väntar i fem stora flyktingläger i en steril öken i Algeriet lite öster om vallen. Tålamodet har tagit slut och det talas om att starta kriget igen.
Vem har ansvaret för fadäsen? Man kan peka på flera. Spanien, som mot internationella regler överlämnade sin tidigare koloni till Marocko och Mauretanien 1975. Marocko som angrep och ockuperade området 1975. Medlemmarna i FN:s säkerhetsråd, som inte förmådde leva upp till sitt ansvar. Och så alla vi andra, som stillatigande såg på, medan grundläggande mänskliga rättigheter trampades ner.
FN:s säkerhetsråd dryftar i dessa dagar Västsahara. Som man har gjort otaliga gånger tidigare. Allt pekar på ännu en intetsägande resolution, som inte kommer att ändra på någonting.
Det är förbryllande att ett land som Danmark inte har tagit en självständig ställning i frågan utan bara hänvisar till att man stöder den politiska processen i FN. Som ett litet land är det just vi som har intresse av att internationell lag följs. Nästa gång kan det vara vår tur.
Det kan vara svårt för ett litet land att markera och verkligen kämpa för internationell rätt. Lösningen skulle kunna vara att vi söker en allians med likasinnade, länder som Sverige och Norge, där Västsaharaproblematiken står högt på dagordningen, men där liknande problem avhåller regeringarna från att göra det som är rätt.
Internationell rätt bör naturligtvis tjäna som rättesnöre för våra handlingar. Västsaharierna får hjärtans gärna välja att bli en del av Marocko eller självständighet. Detta kan ske genom en folkomröstning där de äntligen får möjlighet att välja. Endast på detta sätt kan vi undvika ett nytt krig i Nordafrika.
Kurt Mosgaard f. d. chef för MINURSO
(Översättning från danska: Lena Thunberg)
