EU-sanktioner utan rättesnöre

Den 20-21 juni träffades EU-ländernas statsministrar i EU-rådet för att besluta om riktlinjerna för de kommande fem årens politik. Ett av besluten på mötet gäller sanktioner:

På grund av Rysslands ”olagliga annektering av Krim” och ”den avsiktliga destabiliseringen av Ukraina” förlängs de diplomatiska och ekonomiska sanktionerna, som inleddes 2014 mot Ryssland.

Ett annat av besluten gäller EU:s partnerskap med Marocko.

2008 fick Marocko som första land avancerad status. Associationsavtalet med EU hade undertecknats 2000. Partnerskapet ska nu utvecklas och fördjupas än mer för att på sikt leda till frihandel mellan EU och Marocko.

EU:s egen domstol har i två separata domar 2016 och 2018, som gäller jordbruksavtal och fiskeavtal mellan EU och Marocko, slagit fast att västsahariska varor inte kan ingå i avtalen, eftersom Västsahara inte tillhör Marocko. Trots det har EU:s kommission, råd och parlament godkänt att Marocko får fortsätta stjäla och sälja de västsahariska råvarorna grönsaker och fisk till EU.

Det betyder alltså i princip grönt ljus från EU för Marockos olagliga annektering av Västsahara och totalt i strid med EU-domstolens domar.

Marocko ockuperar den tidigare spanska kolonin Västsahara sedan 1975. Inget land har erkänt Marockos rätt till Västsahara. Internationella domstolen i Haag slog redan 1975 fast att Marocko inte har rätt till området. I FN pågår en avkoloniseringsprocess sedan 1965: Västsaharierna ska själva besluta om de vill bli självständiga eller inte.

I ett pressmeddelande från EU efter mötet i juni om den nya pakten med Marocko framhävs handel, migration och terrorbekämpning.

I nuläget finns en överenskommelse mellan EU och Marocko att Marocko ska förhindra att migranter från Afrika tar sig till Europa över Gibraltar sund.

De grundläggande principerna bakom partnerskapet sägs bland annat vara demokrati, rättsstaten, rättvisa, mänskliga rättigheter och då särskilt yttrandefrihet, mötesfrihet och pressfrihet.

I fängelser i ockuperade Västsahara sitter idag västsahariska människorättsaktivister dömda till livstidsstraff efter uttalanden under tortyr. Deras brott; de propagerar för västsahariernas rätt till sitt eget land.

Samtidigt finns en FN-styrka på plats sedan 1991 för att genomföra just en folkomröstning om Västsaharas självständighet.

Inför en rättegång i juli mot en ung kvinnlig västsaharisk medieaktivist, som hotades av två års fängelse för att hon filmat en protestmanifestation, avvisades sammanlagt tolv observatörer från olika EU-länder.

Västsahara är ett stängt område, en tyst fläck på kartan, skrev Reportrar utan gränser i en rapport i våras. Oberoende journalister får i princip aldrig ackreditering för att besöka den ockuperade delen av Västsahara.

Och den svenska regeringen, vad sa och gjorde den under EU-mötet i juni? Och de nya svenska EU-parlamentarikerna, hur ställer de sig till Västsaharafrågan?

Lena Thunberg, redaktör för Tidskriften Västsahara

Publicerades i Dagens Arena, debatt 17/7