Benjamin cyklar från Japan till Västsahara
– En av skillnaderna mellan Palestina och Västsahara är att det är nästan omöjligt att ta sig in i Palestina, men å andra sidan så är man mer övervakad i Västsahara än i Palestina.
Svensken Benjamin Ladraa vandrade från Sverige till Palestina 2017-2018. Det tog honom 11 månader att komma till gränsen Jordanien – Västbanken, men där blev han alltså stoppad av israelisk polis.
Vandringen gjorde han för att ge uppmärksamhet till Palestinafrågan. Under färden mot Palestina, som han hade besökt tidigare, föreläste han, hade möten med organisationer och rapporterade flitigt på sociala medier om Palestina. Han fick omkring 20 000 följare, men det var miljoner människor som såg videorna som producerades om resan, så han är nöjd med resultatet. TV-kanalen Al Jazeera bland andra visade filmerna. Efter vandringen reste Benjamin också runt och föreläste i olika länder.
Hur finansierade han detta?
– Jag startade med några tusenlappar, men sen stödde folk mig längs vägen.
27-årige Benjamin har studerat musik och globala studier i Göteborg men tröttnade på den akademiska världen. Han ville göra något som ger direkt resultat; aktivism.
Nu har han vänt blicken mot ett nytt håll: Västsahara. Planen är ungefär samma som för Palestinafrågan, fast nu är det inte vandring som gäller: Först besök i ockuperade Västsahara och i flyktinglägren i Algeriet för att träffa befolkningen och skaffa sig kunskap. Därefter en cykeltur från Japan till flyktinglägren i Algeriet. Sedan en föreläsningsturné i främst Europa.
Cykelturen kommer att ta honom från Japan via Sydasien, Mellanöstern, Balkan, Sydeuropa och sedan till Algeriet. Två år räknar han med att detta projekt ska ta.
Och varför just Japan?
– Japan är så långt bort från Västsahara som man kan tänka sig. Hela turen blir cirka 4 000 mil, vilket är ett helt varv runt jorden. Jag har dessutom bott i Japan och kan lite japanska.
– Det är så många som inte känner till Västsaharafrågan. Det känns som ett moraliskt ansvar att berätta och sprida information.
– Målet för mig är att Marockos ockupation ska ta slut. För att det ska ske krävs påtryckningar från civilsamhället och då krävs att kunskap om Västsahara sprids.
Jag träffar Benjamin på ett kafé i Göteborg. Han har nyligen kommit hem från en veckas besök i den ockuperade delen av Västsahara. Nu blir det snart besök i flyktinglägren i Algeriet.
Besöket i ockuperade Västsahara var speciellt.
– Direkt när vi kom till El Aaiún blev vi övervakade. Vi stannade några dagar som ”turister” och tog oss sedan till Dakhla, en bussresa på sju timmar. I Dakhla fanns mängder med kitesurfare, som verkade helt omedvetna om vad som pågår i landet. En säkerhetspolis gick efter oss hela tiden.
– Sedan tog vi oss tillbaka till El Aaiún, där några vänner väntade i en taxi. Bilen blev omedelbart förföljd, taxichauffören blev stressad och rädd, så vi bytte till en annan bil, som också förföljdes.
Efter att ha förföljts av ännu en bil och en motorcykelpolis lyckades till slut sällskapet skaka av sig förföljarna och ta sig till en familj i ett ”säkert” hus.
– Senare fick vi veta att taxichauffören i den första taxin hade blivit förhörd av polisen. Jag hoppas verkligen att inget annat hände honom, säger Benjamin.
Till det ”säkra” huset kom sedan västsahariska överlevande från fängelser i Marocko, före detta politiska fångar, mediaaktivister.
– Det var hemska historier som de berättade. De kände igen sig i rapporterna från Abu Ghraib-fängelset i Irak; tortyren, misshandeln.
– De är oerhört modiga som vågar berätta, trots att de har varit så utsatta. De verkar okuvliga och samtidigt så gästvänliga.
– Den ockuperade delen av Västsahara är militariserad. Man känner att locket ligger på. Man kan inte prata öppet med någon på stan. Vem är civilklädd polis? Vem kan man lita på? De enda riktiga samtalen kan bara ske på hemliga platser.
Benjamin lyckades också få en intervju med Aminatou Haidar, en av de fyra pristagarna till 2019 års Right Livelihood Award.
Nu väntar snart besöket i flyktinglägren.
Lena Thunberg
