“Man kan inte leva utan respekt och värdighet”

– Alla har ett ansvar för Västsahara – inte bara Marocko, sa Aminatou Haidar, en av fyra Right Livelihoodpristagare 2019, vid ett möte i Stockholm arrangerat av 11 organisationer från civilsamhället 1 december.

– FN har ett ansvar som inte genomför avkoloniseringen av Västsahara.

– Europa har ett ansvar eftersom Spanien lämnade området utan att avkolonisera det.

– Frankrike har ett ansvar som stödjer Marockos ockupation.

– EU är ansvarig som har ingått handelsavtal och fiskeavtal med Marocko som gäller Västsahara och som EU-domstolen i två domar 2016 och 2018 har förklarat är brottsliga, eftersom Västsahara inte till hör Marocko.

– Ni har också ett ansvar. Ni måste hjälpa oss. Vi klarar inte detta ensamma. Ni kan stötta oss genom att trycka på Europas regeringar.

Aminatou Haidar, en västsaharisk 52-årig kvinna, får den 4 december det som brukar kallas det Alternativa Nobelpriset för sin fredliga, uthålliga och värdiga kamp för västsahariernas rätt till självbestämmande och självständighet. För den kampen har hon själv utsatts för övergrepp, fängslande och tortyr.

– Situationen i den ockuperade delen av Västsahara är allvarlig. Alla mänskliga rättigheter kränks. Jag är själv offer för förtrycket och har varit bortrövad och ”försvunnen”.

– Min situation är inte unik. Flera tusen av mina landsmän har varit och är utsatt för samma sak. Vi har lidit och vi lider fortfarande.

– Marocko har systematiskt kränkt de mänskliga rättigheterna för alla som har modet att kräva självbestämmande för det västsahariska folket. Och jag pratar inte bara om 70-talet och 80-talet. Jag pratar om nutid.

– En ung västsaharier dömdes nyligen till 6 års fängelse, en annan till 2 års fängelse och nyligen dömdes en 35-årig tvåbarnsmamma till 6 månaders fängelse. Deras enda brott är att de kräver respekt för rätten till frihet.

– Vi har 41 västsahariska politiska fångar som sitter i fängelser i Marocko eller i Västsahara. Varför? De kräver respekt för folkrätten. De kräver att deras land ska bli självständigt. Efter Gdeim Izik dömdes flera till livstids fängelse.

– Marocko torterar fångar fysiskt och psykiskt på polisstationer och i fängelser för att få dem att prata, trots att Marocko har ratificerat lagen mot tortyr.

– Vid fredliga manifestationer ute på gatorna misshandlas människor av polis och paramilitära grupper.

– Marocko gör allt för att tysta ner västsaharier: Man hittar på brott som de inte begått, man ser till att de berövas sin lön om de har ett jobb eller man ser till att de inte får jobb. Jag utsattes själv för det 2005 och förlorade mitt jobb.

Journalisten Anna Roxvall som intervjuar Aminatou Haidar frågar varför kvinnorna har spelat så stor roll i protesterna.

– Kvinnorna har varit det västsahariska samhällets ryggrad och respekterats. Våld i hemmet har inte förekommit. Vår ställning har skiljts sig från andra arabländer.

– Vi har haft en fredlig roll och ändå har vi lidit och fått betala ett högt pris.

– Du har fått yrkesförbud och du har misshandlats. Ändå har du fortsatt. Varför? frågar Anna Roxvall.

– Vi är övertygade om vår rätt till självständighet. Vår kamp är rätt. Vi har inget annat val. Vi måste göra motstånd. Man kan inte leva utan respekt och värdighet.

– Hur övertalar man de unga att inte ta till vapen? undrar Anna Roxvall.

– Vi tror på de fredliga metoderna, men de unga börjar tvivla. De litar inte på världssamfundet. Regeringar och företag begår ju brott! Det är brottsligt att teckna avtal med Marocko om våra rikedomar.

– Ungdomarna känner sveket från det internationella samfundet, nu senast genom säkerhetsrådet resolution. FN-styrkan Minurso har funnits på plats sedan 1991 men inte lyckats med sitt uppdrag att genomföra en folkomröstning om självständighet. Minurso har inte ens rätt att bevaka att inte de mänskliga rättigheterna kränks. Marocko får dessutom fortsätta att plundra vårt land på sina rikedomar med hjälp av EU.

– I december har Polisario Front kongress. Vi är oroliga. Det finns ungdomar som vill gå över till väpnad kamp. Vi vill ta en annan väg men vi behöver hjälp. Sverige skulle kunna spela en stor roll. Det finns ju ett riksdagsbeslut om att Sverige ska erkänna Västsahara. Om det hände skulle det vara en tydlig signal och ge framför allt ungdomarna moraliskt stöd.

– Spelar priset någon roll? frågar Anna Roxvall

– Det är en stor ära och ett erkännande av vår kamp för hela mitt folk. Vi blir rättfärdigade. Vi kan prata högt om vår situation. Vi måste ju bekämpa tystnaden. Internationella observatörer måste få tillgång till den ockuperade delen av Västsahara.

– Jag vill fortsätta kämpa, trots att jag utsätts hämnd. 2009 blev jag fråntagen mitt pass när jag återvände efter att ha mottagit ett internationellt pris. Jag skickades till Kanarieöarna där jag hungerstrejkade i 32 dagar. Jag kan offra mig själv.

– Igår startade en kampanj med hatbrev mot mig och min familj. Kanske måste jag dö för detta, men jag är inte rädd.

– Vad finns det för hopp?

– Jag är optimist. Det finns alltid ett hopp.

Vid konferensen på Medelhavsmuseet medverkade också riksdagsledamöterna Björn Peterson (S) och Lotta Johnsson Fornarve (V) som båda nyligen besökt de västsahariska flyktinglägren i Algeriet. För Björn Peterson var det första gången.

– Det var starka intryck och känslosamt för mig, sa Björn Peterson.

Båda menade att omvärlden måste agera med kraft; Sverige skulle till exempel kunna överklaga EU:s beslut om handels och fiskeavtalen med Marocko, biståndet måste öka.

Text och bild: Lena Thunberg

Läs också en intervju med Aminatou Haidar från 2015 här.