Epidemi bland getterna i flyktinglägren

Flyktingarna i de västsahariska flyktinglägren i Algeriets Tindoufprovins förlorar nu får och getter i en epidemi. Samtidigt har restriktionerna under corona-pandemin gjort att många flyktingar förlorat andra inkomstkällor.

När 69-åriga Mariem Mohamed tar en paus från sina dagliga sysslor i flyktinglägret Boujdour brukar hon ofta titta på när barnbarnen leker med familjens får och getter i den dammiga djurinhägnaden. Då känner hon en djup kontakt med sitt eget förflutna.

– Att föda upp får och getter är något som har ärvts från generation till generation, förklarar Mariem. Västsaharierna är kända för att föda upp dessa djur. Om en familj har fyra eller fem getter, så har de en ständig tillgång till mjölk för barnen och de äldre.

Mariem har tagit upp denna tradition och började föda upp egna getter och får för 10 år sedan, eftersom en skilsmässa gjort ekonomin svår.

– Jag kände att jag måste göra någonting för att klara de ökade kostnaderna och ansvaret för min familj. Vi säljer en eller två getter för att klara våra utgifter, säger hon.

Boujdour är ett av fem läger i ökenområdet i sydvästra delen av Algeriet, som sedan 1975 ger skydd åt västsaharier som flydde våldet i kriget i Västsahara. För de som har råd att föda upp djuren ger mjölken och köttet ett tillskott till de månatliga matransonerna som flyktingarna i lägren får.

Men tidigare i år, precis när lägren stängdes på grund av COVID-19-pandemin och många flyktingar förlorade jobb och andra inkomstmöjligheter, drabbades de sårbara flyktingarna av en annan sjukdom.

En epidemi som drabbar getternas och fårens lungor har lett till att mer än 1700 får och getter har dött hittills i år i lägren. Tio av dem var Mariems.

– Fåren blev sjuka efter att ha infekterats av getterna. Jag ringde veterinären, som gav dem några sprutor, men trots detta dog alla tio.

Förutom den ekonomiska förlusten, säger hon att barnen har svårt att förstå vad som har hänt.

– Barnen är väldigt ledsna. De förstod inte varför alla får och getter försvann samtidigt. Förlusten var både ekonomisk och känslomässig.

Några av de familjer som förlorat sina djur hade nyligen fått dem av UNHCR, genom ett program, UN Refugee Agency, som var riktat till de mest sårbara i lägren.

Mer än 50 procent av kvinnorna i reproduktiv ålder samt barn i lägren lider av anemi. Där finns också undernäring (7,6 procent) och hämmad tillväxt (28 procent). UNHCR och Algeriska Röda Halvmånen gav getter till 263 familjer som var undernärda, speciellt där det fanns gravida och ammande kvinnor.

En av dessa mammor är Dida El Kouri med nio barn. Hon var beroende av mjölken för sig och sina gamla föräldrar.

– Jag tänkte också att köttet kunde bli en inkomstkälla men vi kom aldrig så långt, eftersom vi förlorade djuren samtidigt som Covid-19-pandemin bröt ut.

Att lägren stängdes ner hade en negativ effekt både på flyktingarnas ekonomi och mentala hälsa.

– De flesta unga och män som arbetade förlorade sin inkomst, eftersom de inte kan åka någonstans eller göra något jobb. Barnen är uttråkade och deprimerade av att stanna hemma hela tiden.

En annan kvinna som ingick i programmet är 29-åriga Lehdia Aoubaid El Bachir. Som ammande mamma var hon så tacksam för hur hennes hälsa hade förbättrats och blev helt förkrossad när båda hennes djur dog i epidemin.

Lehdia beskriver sig själv som djurälskare. Hon minns hur hon som barn fick följa med sin mamma och ge mat till och leka med fåren och getterna. Att ha egna får hade varit trösterikt. Hon betraktade djuren som en del av familjen.

– Jag kände deras tillgivenhet varje gång jag gick för att ge dem mat eller se till dem. Jag kände mig ansvarig för dem och för deras hälsa, förklarar hon.

– På grund av epidemin och att det inte finns någon annan inkomst är nu många familjer i lägren mer än någonsin beroende av det humanitära biståndet, säger hon.

Men sedan corona-restriktionerna har lättats från juni – resor mellan lägren och till och från staden Tindouf – hoppas hon att deras situation ska bli bättre.

– Förlusten har varit svår. Vi väntar på att denna epidemi ska gå över. Sen ska vi se hur vi kan få hjälp för att kunna gå tillbaka till att föda upp får och getter, säger Lehdia.

Russell Fraser och Yamina Djoudi. Publicerad 1/9 2020 UNHCR 

Översättning från engelska och foto: Lena Thunberg