“Det kan bli storkrig.”

– Det ser mörkt ut, säger Said Amidane, västsaharier från den ockuperade delen av Västsahara på besök i Göteborg, inbjuden av Emmaus Stockholm för att delta på MR-dagarna i december.

– Det kan bli storkrig, eftersom det nu är väldigt spänt mellan Marocko och Algeriet.

Sedan november 2020, för ett år sedan, råder inte längre eldupphör mellan Marocko och Västsahara. Marocko bröt mot militäravtalet genom att gå in med soldater i den så kallade buffertzonen. Då förklarade Polisario att eldupphöravtalet inte längre gäller. Polisario skjuter sedan dess varje dag mot den minerade, radarövervakade Marockobyggda muren, som delar Västsahara i två delar; en ockuperad och en befriad. Marockos armé skjuter tillbaka.

– Flera människor har dött i kriget. En marockansk drönare dödade 13 civila västsaharíer, som vaktade sina getter i öknen i den befriade delen, berättar Said.

– Israel förser nu Marocko med vapen och drönare, sedan länderna erkänt varandra. Marocko använder vapnen för att döda västsaharier.

– FN och omvärlden är helt tysta. Varför? Vi vill bara ha fred, men efter 30 års väntan på en FN-ledd folkomröstning som inte ägt rum, så har vi tröttnat. 1992 skulle en folkomröstning om Västsaharas självständighet skett. När kommer den?

Inga oberoende journalister får tillträde till den Marocko-ockuperade delen av Västsahara. Media finns alltså inte där och rapporterar om alla de övergrepp som sker mot västsaharier, som numera är i minoritet under ockupation.

Said ingår i en västsaharisk grupp, Equipe Media, som försöker bryta denna tystnad. I hemlighet filmar de polisövergrepp mot västsaharier som fredligt protesterar mot ockupationen.

Det är ett tufft, svårt och farligt jobb. Flera västsahariska journalister och rapportörer har gripits och dömts till långa fängelsestraff.

– Grundaren av Equipe Media, Mohamed Mayara, var lärare men avskedades och kan inte jobba. I min egen familj är alla arbetslösa, berättar Said.

Att straffa och att hota människor med repressalier, är en vanlig marockansk taktik att försöka få tyst på protester mot ockupationen.

– Idag, när kriget har börjat, är alla rädda, förtrycket har ökat.

Sultana Khaya, vars fall har uppmärksammats av bland andra Amnesty International flera gånger, är en annan av dessa modiga västsaharier som inte låter sig skrämmas trots övergrepp och förföljelse.

Människorättsaktivisten Sultana bor i Boujdour, en kuststad i ockuperade Västsahara. Sedan kriget började för ett år sedan har hennes hem omringats av marockansk polis. Inga besök tillåts, vatten och el har stängts av och numera är det bara Sultana, hennes syster och 80-åriga mamma, som bor i huset. En av dem tillåts gå ut från huset för att köpa mat. Men Sultana fortsätter att gå upp på taket och vifta med Västsaharas flagga och ropa slagord: ”Fritt Västsahara!”

I somras bröt sig marockansk polis in i huset, våldtog de båda systrarna och misshandlade mamman. Detta har upprepats vid två tillfällen, senast för några dagar sedan.

– Poliserna spikade också igen dörren som leder upp till taket, men de båda systrarna lyckades få upp den, så nu är Sultana uppe på taket igen och skriker ut sina protester mot den marockanska ockupationen och viftar med Västsaharas flagga, berättar Said, som alltså själv också vågar framträda.

Lena Thunberg