Agera för EU-domen och ett fritt Västsahara!
Ur Västsahara 3/2016
Ingen är fri förrän alla är fria, orden är filosofen Herbert Spencers men jag förknippar dem också med frihetshjältar som Martin Luther King och Nelson Mandela. När Sydafrika blev en demokrati och åtskillnadslagarna upphävdes dröjde det inte lång tid innan anti-apartheid rörelsen i landet började engagera sig för andra folk som lever under förtryck. För den som har upplevt förtryck vet också hur mycket omvärldens stöd betyder.
För mig betyder stödet till de förtryckta själva kärnan i begreppet internationell solidaritet. Att vi, folket som lever i frihet, alltid ställer oss på de förtrycktas sida även om det kan innebära att vi måste uppoffra något själva. Det handlar inte bara om att vara ”god” och att det är det rätta att göra. Vi vill ju att andra visar solidaritet mot oss, om vårt landområde skulle bli ockuperat eller om vår regering skulle börja tillämpa åtskillnadspolitik. Ingen människa är en ö, lika lite som inget samhälle är en ö. Vi är beroende av varandra.
När jag blev politiskt aktiv i SSU var den internationella solidariteten en viktig anledning till mitt engagemang. Från det historiska stödet till ANC under apartheid till engagemanget för folket i Burma, freden i Mellanöstern och friheten för Västsahara. Förtrycket mot folket i Västsahara, behöver omvärldens engagemang. SSU visade, och visar, hur vi kan göra skillnad och uppmärksamma omvärlden på ockupationen. När jag som förbundsordförande för SSU fick möjligheten att besöka flyktinglägren i Tindouf, så förstod jag hur viktig Sveriges röst är för att skapa hopp och minska den förtvivlan många känner inför situationen. Vår röst är viktig, även om vi är ett litet land. Efter ockupationen av Västsahara 1975 var det Sverige och Olof Palme som Polisario först kontaktade för politiskt stöd. Sverige har haft, och har fortfarande rykte om sig att stå upp emot förtryck och agera till stöd för mänskliga rättigheter.
När jag blev Europaparlamentariker, år 2014, var det en självklarhet för mig att fortsätta engagera mig för ett fritt Västsahara. För en tid sedan arrangerade jag och Bodil Valero (Mp) ett seminarium i Europaparlamentet om EU:s handel med Västsahara. Bakgrunden var EU-tribunalens dom i december 2016 som ogiltigförklarade EU:s handel med Marocko. Domen har överklagats av rådet, nu väntar besked i september. Förhoppningsvis står den fast, det är tydligt att Marocko inte har internationellt mandat att kontrollera Västsahara.
Efter seminariet anklagades jag och Bodil Valero i marockansk media för att vara betalda av Polisario. Anklagelsen är så klart absurd, det var en balanserad diskussion om domslutets konsekvenser. Anklagelsen vittnar tyvärr om hur opinionen i Marocko ser ut. Vi politiker måste kunna få diskutera domstolsbeslut utan att bli smutskastade.
Jag ser EU-domen som en ny möjlighet för Västsahara. Den ger ny kraft. Nu handlar det om att ställa såväl EU:s medlemsländer som Europaparlamentet inför frågan hur man avser agera för att följa domen och vilka slutsatser man drar från densamma.
Jytte Guteland
Europaparlamentariker (s)
