| Officiellt namn: | SADR (The Saharawi Arab Democratic Republic). |
| Geografi: | Ökenlandskap med underjordiska sötvattensjöar. |
| Yta: | Cirka 260 000 km. |
| Befolkning | Av arabiskt och afrikanskt ursprung. Folkmängden är troligen några hundratusen, varav cirka 175 000 lever i flyktingläger Algeriet. Några hundratusen marockanska bosättare finns i den ockuperade delen tillsammans med 130 000 marockanska soldater som bevakar den mur, som delar landet. |
| Språk: | Hassania, en arabisk dialekt, som också talas i Mauretanien. |
| Religion: | Islam. |
| Naturtillgångar: | Naturtillgångar: Fosfat, järn, koppar, uran, troligen olja mm. Rika fiskebankar. |
Västsahara är till tre fjärdedelar ockuperat av Marocko sedan 1975. De västsaharier som lyckades fly bor sedan dess i flyktingläger i Algeriet.
Västsahara, som var en spansk koloni, står på FN:s lista över icke-självstyrande territorier som ska avkoloniseras. FN uppmanade Spanien 1963 att genom en folkomröstning låta västsaharierna besluta om sin framtid. Spanien genomförde dock inte avkoloniseringen utan lät Marocko och Mauretanien ”överta” området i det olagliga så kallade Madridavtalet hösten 1975. I utbyte fick Spanien behålla fiskerättigheter och delar av fosfatindustrin.
Den västsahariska befrielserörelse, Polisario Front, som bildats 1973, fick nu bekämpa marockaner i stället för spanjorer.
Den 27 februari 1976 när Spanien meddelat att man dragit sig ur området utropade västsaharierna sin republik SADR, som är erkänd av 84 stater, varav en del har tagit tillbaka sina erkännanden.
Enligt Internationella Domstolen i Haag 1975 har Marocko ingen rätt till Västsahara.
Kriget mellan Polisario Front och Marocko pågick 1975-1991, då båda parter accepterade en Settlement Plan som FN och OAU la fram. Västsaharierna skulle i en folkomröstning välja mellan självständighet och integration med Marocko.
Sedan 1991 finns en FN-styrka, MINURSO, på plats för att genomföra folkomröstningen om Västsaharas självständighet.
Någon folkomröstning har dock inte ägt rum på grund av Marockos obstruktion och sedan 2004 vägran att acceptera ett självständigt Västsahara.
Vapenvila har rått mellan Marocko och den västsahariska befrielserörelsen Polisario från 1991 till 13 november 2020. Då bröt Marocko mot Military Agreement Nr 1 genom att gå in i buffertzonen i södra delen av Västsahara. Polisario Front förklarade då att eldupphöravtalet därmed hade upphört att gälla och öppnade eld mot den Marocko-byggda befästa “muren”, som delar Västsahara i två delar; en ockuperad och en befriad.
Trots att FN-styrkan MINURSO har funnits på plats för att genomföra en folkomröstning om självständighet för Västsahara, är det förbjudet för västsaharierna att ifrågasätta Marockos rätt till Västsahara. MINURSO är dessutom en av få fredsbevarande FN-styrkor som saknar mandat att rapportera om och skydda civilbefolkningen mot brott mot de mänskliga rättigheterna.
Frankrike och USA är Marockos främsta supporter. Marocko är en av EU:s största mottagare av ekonomiskt stöd.
EU har ett avtal med Marocko om att stoppa afrikanska migranter som vill ta sig till EU.
Frankrike med sin vetorätt som permanent medlem i FN:s säkerhetsråd och sina goda relationer med Marocko har stoppat resolutioner som skulle gynna västsaharierna.
Sedan maj 2005 har det marockanska förtrycket mot den västsahariska befolkningen i de ockuperade delarna ökat markant. 2010 byggde cirka 20.000 västsaharier upp ett tältläger Gdeim Izik i protest mot förföljelser, fängslanden, marginalisering och den marockanska stölden av västsahariska råvaror som fisk och fosfat. Förföljelserna fortsätter 2024.
Den cirka 200 mil långa mur som byggts av marockansk armé och som delar Västsahara i en ockuperad del (3/4) och en befriad del är minerad och radarövervakad. Minor, oexploderad ammunition och klusterbomber finns även i stora mängder på befriat område öster om muren och utgör en stor fara för befolkningen.
