Äntligen – glasögon på väg!

Eva Bendz som är medlem i föreningen Vision for All kör till Västerås med fem kartonger med glasögon i bilen. Där packas kartongerna ner i den container som Bröder och Fiskarna har fyllt med donationer till lägren.

Det är två är sedan den senaste containern kunde skickas från Sverige. I slutet av maj kommer äntligen en ny container i väg som bland annat innehåller babykits till alla nyblivna mödrar och fem kartonger med glasögon. De allra flesta är solglasögon.

Är solglasögon verkligen något viktigt?

-Absolut, säger optikern John Godoy som var i lägren för några år sedan och gjorde synundersökningar och delade ut glasögon.

– Väldigt många av flyktingarna från Västsahara har problem med synen. Den vanligaste orsaken till det är grå starr, menar John Godoy.

Enligt honom och lägrens egna läkare beror det på livet i öknen där alla oavbrutet blir utsatta för den obarmhärtiga solen och sanden som virvlar upp så fort det blåser.

– Bästa sättet att undvika synproblem är att skydda ögonen genom att använda solglasögon, säger John Godoy. Jag hade tänkt resa tillbaka till lägren och fortsätta undersöka ögon och dela ut glasögon, men det har pandemin satt stopp för.

Pandemin har också gjort att de läkarteam som tidigare kommit från Spanien och Italien för att operera flyktingar med grå starr inte kunnat resa dit.

En av dem som John Godoy gjorde synundersökningen på var Ahmed Hadara, han fick glasögon av teamet och var mycket nöjd. Men hans syn fortsatte försämras snabbt på grund av starr och han kunde inte arbeta längre. Eftersom inga läkarteam kom utifrån till lägren på grund av att Algeriet stängt gränserna dröjde hans operation.

Hans egen far Hadara, som växt upp i öknen tillsammans med strutsar, fick också svårt att se på gamla dar.  När han hörde att det fanns ett franskt sjukhus i oasen Adrar där man opererade ögon bestämde han sig för att ta sig dit. Han levde beduinliv i öknen i Västsahara, det var flera hundra mil till Adrar där sjukhuset låg. Därför valde Hadara att inte rida dit på en kamel, det skulle ta för lång tid. I stället började han lifta genom öknen med olika lastbilar. När han till slut kunde stiga in på sjukhuset i Adrar blev han avvisad. De franska läkarna var inte intresserade av att hjälpa en fattig man från öknen. Året var 1958.

När Algeriet befriat sig från Frankrike 1962 blev all sjukvård gratis.  Det kom också att gälla de västsaharaflyktingar som började komma till landet 1975. När Hadaras son, Ahmed Hadara inte kunde bli opererad i lägren på grund av pandemin, men det blev tillåtet att resa i Algeriet igen, lämnade han lägren med flyg och blev inlagd och opererad på ett algeriskt sjukhus.

Operationen gick bra. Han såg bra på långt håll men för att se bra också på nära håll blev han tvungen att köpa ett par glasögon. I dag är han mycket glad för han kan se ordentligt igen men precis som alla andra i lägren hoppas han att pandemin snart ska vara över så att all sjukvård kan skötas i lägren.

Eva Bendz har varit med som tolk åt Vision for all under många resor till tropiska länder där föreningen synundersökt och delat ut glasögon som skänkts av svenskar.

– När pandemin är över hoppas jag kunna resa till lägren tillsammans med några optiker. Föreningen har ett stort förråd av skänkta glasögon som vi vill dela ut. När jag träffar västsaharaflyktingarna tänker jag prata om hur viktigt det är att använda solglasögon. Det gör jag alltid.

Text: Monica Zak

.