Ett svenskt erkännande minskar risken för krig

Ur Västsahara 1 2017 (Prenumeration 4 nr/år 125:-, lösnummer 30:-  pg 20 40 03 -8)

Ahmed Bukhari är mångårig representant för POLISARIO i FN i New York. Tidskriften Västsahara träffade honom en knapp månad innan Sverige blev ordförande i FN:s säkerhetsråd.

Inne på ett anspråkslöst fik, i närheten av FN, träffar jag Ahmed Boukhari för ett samtal om  den diplomatiska utvecklingen gällande Västsahara.

– Som du vet pågår det ett diplomatiskt och politiskt krig på alla fronter, här i FN, i Europa, i arabvärlden och i Afrika. Vi behåller vårt starka stöd i Afrika och vi deltog bland annat i det afrikansk-arabiska stormötet i november i Ekvatorialguinea, som Marocko lämnade i protest då vi var inbjudna, säger han.

Marocko och dess kung arbetar intensivt på att åter bli medlem i Afrikanska Unionen, ett samarbete de lämnade i protest för snart 33 år sedan, då Västsahara blev medlem.

Ahmed Boukharis diskreta minspel lämnar inga tvivel om vad han tycker om Marockos arga “protestutmarscher”, men han lämnar ämnet för att prata om Sverige och dess roll.

– Vi har vissa betänkligheter om det svenska agerandet, inte minst efter att de erkände Palestina och inte oss. En stor besvikelse var det då svenska riksdagen faktiskt krävde ett Västsaharaerkännande med en övertygande majoritet. När vi jämför så ser vi att Palestina har två regeringar och ingen betydande kontroll på sitt territorium, medan vi har en regering och kontrollerar en tredjedel av vårt land, säger Ahmed Bukhari.

Men besvikelsen till trots så håller han Sverige högt.

– Sverige är och har alltid varit en stark röst för självbestämmande, mänskliga rättigheter och i folkrättsliga frågor. Nu kommer Sverige in i säkerhetsrådet och vi har nya förväntningar och nytt hopp om Sveriges roll. Ett minimikrav är att FN-styrkan MINURSO får ett MR-mandat, som de har saknat i alla dessa år.

– Sverige måste bevisa sin roll och förmå de andra medlemmarna i säkerhetsrådet att få igång fredsprocessen i Västsahara. För vi ser att det håller på att gå riktigt illa. FN:s särskilda sändebud Ross har inte lyckats att få igång direkta samtal. Det pågår en farlig upptrappning vid El Guergerat efter att Marocko gick över sin försvarsmur. Där kan det när som helst bryta ut stridigheter.

– Under 2016 har Marocko vägrat både FN:s sändebud att besöka Västsahara och inte ens FN:s generalsekreterare fick resa till vår ockuperade huvudstad El Aaiún. Därtill utvisade Marocko FN-personal från fredsstyrkan MINURSO.

– Vi ser Sverige som en ny faktor i FN:s säkerhetsråd med arv från Olof Palme och Dag Hammarskjöld, som en ärlig och renhårig aktör, säger han.

För faror och farhågorna är många.

– Vår region får inte bli ett nytt kaosområde, inte ännu ett Syrien, inte mer av den brand som brinner i hela Mellanöstern och Libyen. I nuläget behövs bara en liten gnista för att starta ännu en brand, varnar han.

– Vi har som befrielserörelse och nation visat att vi är seriösa. Vi gör allt vi kan för en fredlig lösning. Vi respekterar FN, vi är tålmodiga och respekterar vapenvilan. Vi har i över 40 år respekterat internationell rätt. Inte ens under åren då kriget pågick angrep vi civila eller civila mål. Vi är mångåriga medlemmar i Afrikanska Unionen. Allt sammantaget gör att Sverige kan lyfta vår fråga i FN:s säkerhetsråd utan betänkligheter.

– Därtill är det viktigt att ett land inte ska kunna agera som Marocko, att vägra fredssamtal och utvisa FN personal, och samtidigt behålla förmånen att plundra vårt land på dess rikedomar.

Hur ser du på USA och den nya presidenten, vad kan det innebära för Västsahara?

– Just nu har vi ingen aning om vad USA:s politik kommer att bli. Men USA har aldrig varit det stora problemet. Tvärtom, USA har agerat på ett neutralt sätt, trots att de är nära allierade med Marocko. Det är Frankrike som agerat på ett destruktivt sätt, och gett ett oreserverat stöd till Marocko, Jag tycker att Frankrike har förstört sitt internationella rykte genom sitt agerande i Västsahara. Fullständigt.

– Det är viktigt att Sverige visar att de är en stark och oberoende internationell aktör, som inte är Frankrikes förlängda arm eller som böjer sig för Marockos hot, som vi såg när de blockerade IKEA:s öppnande.

– Jag tror att Marockos plan var att stuka Sveriges goda rykte som internationell aktör med IKEA-affären. Samtidigt försöker Marocko förbättra sitt internationella rykte och lyckas exempelvis bli värd för stora FN-konferenser.

Det diplomatiska och politiska kriget förs på många sätt.

– Men oavsett vem som arrangera en miljökonferens för FN, så går det inte att bortse från de viktiga FN-principerna om rätten till självbestämmande och respekt för erkända gränser.

– FN lyckades med att ge både Namibia och Östtimor självständighet. Då var det ockupationsmakterna Sydafrika och Indonesien. Är Marocko svårare att bemästra än apartheid-Sydafrika var ifråga om Namibia? frågar Ahmed Boukhar.

– Det finns ingen oklarhet om att det här är en olaglig ockupation. Ingen har erkänt Marockos ockupation av Västsahara. Sverige har möjlighet att driva frågan i FN och få tillstånd en lösning.

– Om Sverige skulle erkänna oss, så vore det en viktig ögonöppnare för andra länder i Europa. Det vore framförallt en politisk och diplomatisk framgång för oss, som skulle minska risken för oss att gå ut i krig. För den risken är stor, då vi inte sett några större framsteg i den fredliga lösningen av den här konflikten, avslutar Ahmed Boukhari.

Efteråt passar jag på att besöka FN-byggnaden och ser bysten av Folke Bernadotte, som mördades då han var sändebud för FN i Palestina. Jag stannar framför Dag Hammarskjöld, som dog under mystiska omständigheter när hans plan störtade utanför Ndola i nuvarande Zambia 1961. Jag stannar framför den långa raden av porträtt på generalsekreterare. Flera av dem har haft Västsaharas självbestämmande på sitt bord. Ingen har ännu lyckats. Ska Sverige till slut bli det land som för frågan till sin lösning?

Arto Valtonen