EU-beslut: Västsahariska varor får säljas av Marocko

Den här artikeln finns med i Västsahara nr 3/2018 som kommer ut dagarna:

Den 16 juli antog EU:s ministerråd ett tillägg till handelsavtalet med Marocko som innebär att västsahariska jordbruks- och fiskeprodukter kan säljas av Marocko till EU-länderna. Detta trots att två separata domar från EU-domstolen förklarar att Västsahara och dess vatten inte tillhör Marocko och därför inte kan ingå i avtal mellan EU och Marocko.

Polisario Front fördömde omedelbart EU:s utrikesministrars beslut och kallade det ett hån mot internationell rätt och beslut från EU:s egen domstol.

– Ministerrådets beslut är ett resultat av den marockanska regimens utpressning mot Europa. Det gäller terrorism, narkotika, immigration och utbyte av säkerhetsinformation, sa Ghali Zubair, västsaharisk talesperson för den västsahariska olje- och mineralmyndigheten, ett par dagar senare.

Beslutet togs i tysthet i semestertid. Information om beslutet var svår att hitta utan pressmeddelande från EU. Därmed fick beslutet inte heller någon uppmärksamhet i internationell media.

Polisario överklagade beslutet till EU-domstolen, som 19 juli bekräftade sin tidigare dom.

Nu är det bara EU-parlamentet som kan stoppa beslutet. Frågan väntas komma upp i höst.

Redan 21 maj hade Polisario Front uppmanat EU-parlamentet, EU-kommissionen och Ministerrådet att stoppa de pågående manövrerna i förhandlingarna som bryter mot EU:s grundläggande principer och att i stället verkställa domarna från EU-domstolen. På så sätt kan ”ett av de mest oansvariga och illegala fallen av organiserad plundring av ett koloniserat folk, som lever under utländsk ockupation, stoppas.”
”Västsaharier har inget att vinna på en illegal plundring av deras råvaror. I stället befäster Marocko sin pågående ockupation genom plundringen”, skrev Polisario Front.

Den 21 december 2016 kom EU-domstolens första dom som gällde ett jordbruks- och handelsavtal mellan EU och Marocko. Polisario Front hade vänt sig till EU-domstolen eftersom västsahariska varor inte var uteslutna ur detta avtal. Domen fastslår att västsahariska varor inte kan ingå i avtal mellan EU och Marocko eftersom Västsahara är ett separat territorium som inte tillhör Marocko. Inte heller Associationsavtalet mellan EU och Marocko från 2000 gäller Västsahara. Dessutom sägs i domen att Polisario Front enligt FN är det västsahariska folkets representant.

En av de främsta anledningarna till Marockos ockupation av Västsahara 1975 är troligen de naturresurser som Marocko har kunnat berika sig på sedan 1975: fiske, fosfat, sand och enorma vattenkrävande grönsaksodlingar i växthus i södra Västsahara.

EU-domen 2016 var en stor seger för västsaharierna och Polisario Front, men ändå fortsatte västsahariska varor att strömma in i EU – sålda av Marocko.

Marocko hotade med att bryta allt samarbete med EU och att öppna gränser över Gibraltar sund så att migranter skulle kunna ta sig till Europa – om inte handeln med västsahariska varor fick fortgå.

EU-kommissionen försökte hitta kryphål för att tillmötesgå Marocko och började förbereda för ett nytt handelsavtal där de västsahariska varorna ändå skulle kunna ingå.

I maj 2017 gav även Sveriges regering klartecken till EU-kommissionen att förhandla fram ett tillägg till handelsavtalet som skulle kunna ge Marocko rätt att sälja västsahariska varor men som ändå skulle följa EU-domen. I riksdagens EU-nämnd protesterade Vänsterpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna häftigt mot beslutet.

– Det här innebär att Marocko kommer att kunna fortsätta att plundra Västsahara på dess naturresurser. Marocko är en ockupationsmakt, och de ska inte ha ett avtal som bygger på att de kan sälja vidare produkter från det territorium som de ockuperar, sa Jens Holm, riksdagsledamot för Vänsterpartiet i en intervju med Sveriges radio 24 maj 2017.

I oktober reste två svenska EU-parlamentariker till den ockuperade delen av Västsahara för att tala med västsaharier och bilda sig en uppfattning om läget i Västsahara. Jytte Guteland (S) och Bodil Valero (MP) fick aldrig lämna planet från Kanarieöarna. De avvisades direkt av marockansk ockupationsmyndighet och tvingades återvända.

Sedan var det tyst till januari 2018.

Då meddelade EU-kommissionen att man kommit överens med Marocko om ett nytt förslag till fiskeavtal.

Sverige har två gånger från 2006 röstat nej till EU:s 4-åriga fiskeavtal med Marocko, eftersom Västsahara ingår och avtalet därmed bryter mot internationell rätt.

Sveriges landsbygdsminister Sven-Erik Bucht meddelade i februari att Sverige även denna gång skulle rösta nej till fiskeavtalet.

Den 27 februari i år kom så ytterligare en dom från EU:s högsta juridiska instans, EU-domstolen, i processen som Polisario Front drivit. Återigen slog domstolen fast att Västsahara inte tillhör Marocko och att fiske i västsahariska vatten inte kan ske – såvida inte det västsahariska folket ger sitt godkännande ”consent”.

I en debattartikel i Aftonbladet samma dag skrev de fem svenska EU-parlamentarikerna Bodil Valero (MP), Cecilia Wikström (L), Fredrick Federley (C), Jytte Guteland (S) och Malin Björk (V):
”Vi förväntar oss att regeringen med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht i spetsen tar på sig ledartröjan i försvaret av folkrätten och gör allt som står i deras makt för att samla en majoritet eller i alla fall en blockerande minoritet i Ministerrådet. Det är dags att säga nej till fortsatt plundring av fisk och naturresurser från Afrikas sista koloni, Västsahara.”

Men så blev det inte. Sverige hade bytt fot och sa i april inte nej utan la ned sin röst till att ge EU-kommissionen mandat att förhandla fram ett nytt fiskeavtal, där hänsyn skulle tas till EU-domen.

Fiskeavtalet mellan EU och Marocko skulle gå ut 14 juli. Inget nytt avtal undertecknades den dagen. Marocko ska ha krävt dubbelt så mycket betalt för fiskerättigheterna; 80 miljoner euro per år i stället för 40 miljoner som tidigare.

Fiskeavtalet har inneburit att cirka 120 båtar, varav de allra flesta kommer från Spanien, har fått fiska i marockanska och västsahariska vatten. Cirka 90 procent av fisken kommer från Västsahara.

Två dagar senare, den 16 juli, kom så beslutet från EU:s Ministerråd, som inte gällde fiskeavtalet utan ett tillägg till Associationsavtalet från 2000 och som gällde jordbruks- och fiskprodukter: Västsahariska varor skulle få säljas av Marocko.
Sverige röstade inte Nej utan la ned sin röst.

I avtalet står att EU-kommissionen haft ”konsultationer” med ”people concerned” och att man därmed tagit hänsyn till EU-domarna.
Western Sahara Resource Watch www.wsrw.org påpekar att konsultationer inte är detsamma som godkännanden och visar hur EU-kommissionen med direkta lögner påstår att de fått godkännande för avtalet:

Polisario Front har inte kontaktats. I stället tog Polisario själva kontakt med kommissionen och förklarade att alla förhandlingar om västsahariska varor skulle ske via dem och inte Marocko.

De ”konsultationer” som EU-kommissionen påstår sig ha haft med har bestått av möten med marockanskt näringsliv och marockanska politiker i det ockuperade området. 94 västsahariska civila organisationer som sägs ha ”konsulterats” har aldrig kontaktats eller vägrat att möta kommissionen. 83 organisationer skickade dessutom i februari ett upprop till EU-kommissionen, där de fördömde EU:s försök att underminera det västsahariska folkets rättigheter. De hänvisade också till Polisario Front som det västsahariska folkets representant.

EU-kommissionen meddelade 23 juli att en överenskommelse träffats med Marocko om fortsatt fiske och ett nytt fiskeavtal där västsahariska vatten ingår. Beslut ska tas av Ministerrådet och sedan EU-parlamentet.

Lena Thunberg