Kvinna och Emmauskläder
I de västsahariska flyktinglägren i Algeriet bor cirka 175 000 västsahariska flyktingar. Lägren förvaltas av västsaharierna själva genom sin regering SADR och befrielserörelse Polisario Front. Flyktinglägren ligger i en tidigare helt obebodd del av Saharas öken. Vattentillgången är knapp.
De geografiska förhållandena är svåra med sommartemperaturer på +50° och minusgrader på vintern och utan möjligheter att ordna självförsörjning. De fem baslägren (wilayor) är i sin tur indelade i byar (dairor). Wilayorna bär namn efter västsahariska orter.
Bistånd i lägren
Västsaharierna är helt beroende av internationellt bistånd för sin överlevnad. Under de senaste åren har biståndet från EU och FN varit instabilt. Flyktingarna befarar att biståndet kommer att användas som ett politiskt påtryckningsmedel – till att tvinga dem att ge upp sin kamp för ett självständigt Västsahara.
Det stora humanitära stödet från främst spanska organisationer har minskat de senare åren. Västsahariska Röda Halvmånen har vid flera tillfällen vädjat om internationellt stöd.
Maten
Matransonerna från FN:s World Food Programme består av linser, bönor, socker, matolja och mjöl. Svält förekommer inte, men många kvinnor har järnbrist och många barn är undernärda.
Utbildning
Cirka 90 procent av västsaharierna var analfabeter 1975, när flyktingtillvaron började. Utbildning av flyktingarna var därför en av de stora uppgifterna för Polisario Front.
Numera går alla barn minst 6 år i grundskola. Därefter kan ungdomarna fortsätta på internatskolor i Algeriet eller i flyktinglägren. För högre studier är ungdomarna hänvisade till eventuella stipendier från andra länder, främst Algeriet. Utbildningen i lägren håller en relativt hög nivå – trots brist på material.
Redan 1978 upprättade Polisario en skola för kvinnor för att snabbt alfabetisera och vidareutbilda dem.
De västsahariska flyktinglägren är också de enda som avsätter medel för en skola för barn och ungdomar med fysiska och intellektuella funktionsnedsättningar.
Hälsovård
Förutom några sjukhus finns också sjukstugor i alla wilayor. Vid svårare sjukdomar får västsaharierna förlita sig till hjälp i Algeriet och andra länder. Specialistläkare från främst Spanien besöker med jämna mellanrum flyktinglägren för att behandla patienter med olika sjukdomar. Bristen på läkemedel är stor.
Kvinnornas situation
Kvinnorna i flyktinglägren tvingades under kriget (1975-1991) till en mycket aktiv roll på grund av männens frånvaro. De byggde hus, undervisade och organiserade. Samtidigt tog de hand om sina stora familjer i ett hårt klimat och med ständig brist på mat och förnödenheter.
De västsahariska kvinnorna hade en ganska självständig ställning i det ursprungliga nomadsamhället. Under den spanska kolonialtiden förpassades dock kvinnorna till hemmet.
Kvinnoförbundet UNMS har internationellt stöd och kontakter i många länder.
Bild: Marie Reinholdsson
