Fosfatstölden fortsätter
Tolv konstgödningsföretag från Kanada, Ryssland, USA, Nya Zeeland, Colombia, Australien, Venezuela och Uruguay importerar fosfatmalm från den ockuperade delen av Västsahara. Det visar rapporten P for Plunder av Western Sahara Resource Watch (WSRW), publicerad i juni.
Ur fosfatmalmen utvinns fosfor som är grundläggande för allt liv på jorden. Ur fosfaten framställs konstgödning. För industriell livsmedelsproduktion är konstgödningidag nödvändig. Det finns ingen ersättning för fosfat. Fosfat är en ändlig resurs precis som olja, en strategisk råvara som troligen
kring 2030 når sin maxproduktion. Tillgångarna kommer att sina, vilket får katastrofala följder för livsmedelsproduktionen med tanke på befolkningsökningen, skriver många forskare.De nu kända största fyndigheterna av fosfat finns i framför allt Marocko och Västsahara. Därefter följer Kina, Algeriet, Syrien, Sydafrika och Jordanien. Den största produktionen har idag Kina,USA, Marocko inklusive Västsahara, Ryssland, Jordanien och Brasilien. Bou Craa är namnet på den fosfatfyndighet som exploateras i Västsahara. Här ligger fosfaten ytligt, malmen är lätt att bryta och fyndigheten är enorm. På ett av världens längsta transportband transporteras fosfaten från Bou Craagruvan till en speciell utskeppningshamn i El Aaiún.
Bara några veckor efter Marockos invasion i Västsahara hösten 1975 exporterades fosfat från Bou Craagruvan till konstgödningsföretag i Nordamerika, Latinamerika, Europa och Australien. Phosboucra ”ägs” av Marockos nationella fosfatföretag Office Chérifien des Phosphates SA (OCP). OCP uppger att man har 2 100 anställda i fosfatgruvan Phosboucraa. Produktionen där lär utgöra cirka 10 procent att OCP:s totala
fosfatproduktion i Marocko och Västsahara. Den västsahariska fosfaten exploateras illegalt av Marocko. Intäkterna från denna försäljning är Marockos största inkomst från ockupationen. Under 2013 exporterades 2,2 miljoner ton fosfat till ett värde av 330 miljoner dollar. Från 2012 hade exporten ökat med 400 000 ton, skriver WSRW i sin rapport. De största importörerna av den västsahariska fosfaten är det kanadensiska PotashCorp och Lifosa i Litauen. Dessa båda företag står för cirka 50 procent av den exporterade fosfaten. Potash Corporation of Saskatchewan Inc bearbetar malmen i Louisiana USA och började importera fosfatmalm 1996 från den ockuperade delen av Västsahara. Från 2012 till 2013 dubblerades importen av västsaharisk fosfatmalm. Lifosa startade 1952 som ett statligt företag. 1996 privatiserades det och sedan 2002 ägs det nästan totalt av EuroChem, ett privatägt ryskt konstgödningsföretag baserati Moskva.
Av de tolv företagen är tio kända och två okända. Av de tio kända importörerna är sex företag börsnoterade eller ägda av företag som är börsnoterade. Av de övriga fyra icke-börsnoterade företagen är två jordbrukskooperativ i Nya Zeeland och de två övriga delvis eller helt ägda av staten Venezuela.
Det finns också företag som har avslutat sin import av fosfat på grund av protester. Dessa är tyska BASF.SE, australiska Impact Fertilisers, amerikanska Mosaic, Nidera Uruguaya, och Yara i Norge. Western Sahara Resource Watch uppmanar alla företag som är inblandade i köp av västsahariska fosfat att omedelbart upphöra med detta tills Västsaharakonflikten är löst. Investerare uppmanas att sälja sina aktier i dessa företag.
1947, under den spanska kolonialtiden, upptäckte spanska geologer fosfat i Spanska Sahara (Västsahara). 1962 bildade det statliga spanska gruvbolaget INI (Instituto Nacional de Industria) anläggningen Phosboucraa och startade produktionen. Enligt marockanska OCP:s egen hemsida
övertog OCP 65 procent av aktierna i fabriken Phosboucraa 1976 från det statliga spanska bolaget INI (när den marockanska invasionen nyss hade börjat). 2002 ska marockanska OCP ha övertagit de resterande 35 procenten av aktierna i Phosboucraa av Spanien enligt hemsidan
Fiskerättigheter och del i fosfatutvinningen ska enligt många källor ha varit huvudkraven från Spanien 1975, då det hemliga och illegala Madridavtalet undertecknades mellan Spanien och Marocko och som innebar att Marocko ”övertog” Västsahara från Spanien. ”Allt levande behöver fosfor – en
avgörande beståndsdel i konstgödsel. Men nu börjar tillgången att minska. Marocko kontrollerar ensamt över tre fjärdedelar av världens brytbara reserver. Det bäddar för bråk. Marocko kommer att få allt större geopolitisk betydelse i takt med att världens brytbara fosforreserver börjar sina” skrev Arne Järnelöv i en artikel i Forskning och Framsteg 9 maj 2013.
Text: Lena Thunberg
Bild: Anna Artén
Rapporten P for Plunder kan laddas
ned från hemsidan wsrw.org
