Khalida mötte svenska politiker
Ur Västsahara nr 3/2018
Västsahariska studenten Khalida Gaoudi besökte Stockholm i juni inbjuden av Emmaus Stockholm. I Bryssel höll EU-kommissionen samtidigt på att förhandla om ett nytt fiskeavtal med Marocko, där fisken i vattnet vid Västsaharas kust inkluderas, utan att västsaharierna gett sitt tillstånd.
Tillsammans med Jalihenna Mohamed, ansvarig för kampanjen Sahrawi Campaign Against the Plunder (SCAP) i de västsahariska flyktinglägren, träffade hon en rad politiker från både regeringen och alliansen. Jalihenna Mohamed arbetar med att uppmärksamma Marockos exploatering av Västsaharas naturresurser.
– Vi har inget annat val än att kämpa. Endast västsaharier ska kunna tjäna på sina tillgångar, det är vårt land. Därför väljer jag att trotsa konsekvenserna och berätta om vår situation och vår vilja. FN har lovat oss en folkomröstning som kan ge oss vår frihet och vi måste tro på att dagen kommer, säger Khalida Gaoudi engagerat.
Dagarna före avresan till Stockholm avslutade hon en treårig utbildning i ekonomi på marockanskt universitet. Hon växte upp i Västsaharas ockuperade huvudstad El Aaiún tillsammans med två bröder. Där bor hon fortfarande.
– Mitt första minne av att jag var annorlunda är från när jag började skolan och märkte rasismen och att många marockanska elever såg på mig med andra ögon.
Elever kunde ge hånfulla kommentarer om den västsahariska kulturen och lärare gav henne sämre betyg trots att hon presterade bra.
År 2005 arresterade marockansk polis hennes pappa Mohamed Fadel Gaoudi, tidigare politisk fånge. Han ställdes till svars för sin aktivism och förespråkande av Västsaharas självständighet.
– När pappa besökte Casablanca togs både han och hans kollega Mohamed Elmouteaoukil i förvar. De förhördes länge innan de fördes till El Aaiún. Efter 15 dagar släpptes pappa.
CODESA (Collective of Sahrawi Human Rights Defenders) är en grupp aktivister och både Mohamed Fadel Gaoudi och Mohamed Elmouteaoukil arbetade på CODESA:s kontor tillsammans med bland annat Aminatou Haidar.
– På polisstationen hade de utsatts för tortyr. När jag fick veta det kände jag mig så arg och maktlös. Då insåg jag att jag måste göra något för mitt folk.
Som följd av sin aktivism fick pappan sluta sin anställning. Mamman, som arbetade som lärare, fick stå för familjens försörjning medan pappan fortsatte sin kamp för Västsaharas självständighet.
– Han var väldigt aktiv till slutet. Trots att han var mycket sjuk i cancer var han närvarande för att ge stöd åt Gdem Izik-fångarna vid rättegången.
2010 dödades elva i protestlägret Gdeim Izik utanför Västsaharas huvudstad. 25 västsaharier dömdes till fängelsestraff från två år till livstid.
– Jag minns att jag frågade pappa, vad händer om du dör innan vi får självständighet? Han svarade: ”Kanske kommer jag inte att vara med när självständigheten kommer, men för mig handlade det om att göra något för att ta mitt land närmare friheten”.
Khalida har ett starkt engagemang men har undvikit demonstrationer. Hon har sett på nära håll vad som händer med dem som är aktiva i kampen. Hon drömmer om att arbeta med ekonomi eller marknadsföring när hon är klar med sina studier, men hon vet inte om det kommer att bli verklighet.
– Min innersta önskan är att mina barn ska få leva i ett fritt Västsahara, säger hon.
Charlotte Wester
