Kritik mot Marocko i FN-rapport
Marocko byggde under två månader i vintras en 80 km lång sandvall parallellt med den ”gamla” sandvallsmuren vid Mahbes i den norra ockuperade delen av Västsahara.
Marocko förbjuder FN-styrkan Minurso att kontakta och samtala med den västsahariska lokalbefolkningen i ockuperat område.
Minurso:s jeepar har marockanska nummerskyltar.
Allt detta har Minurso påpekat för Marocko och krävt en ändring. Att bygga nya murar är ett klart brott mot eldupphöravtalet mellan Marocko och Polisario Front. Att ha nummerskyltar på sin fordon som tillhör den ena parten i en konflikt är inte opartiskt. Men inget har ändrats. Marocko vägrar.
Om detta kan man läsa i FN:s generalsekreterares rapport till säkerhetsrådet den 1 april. Och det är inget skämt.
Där finns också viss kritik mot Polisario men inte alls av denna kaliber.
Den 30 april går Minursos mandat ut. Måndagen 29 april ska FN:s säkerhetsråd anta en ny resolution om mandatet.
Minurso består av 235 personer från cirka 40 länder men bör uppgå till 245. De flesta är obeväpnade militära observatörer.
Inte heller i denna rapport finns förslag från generalsekreteraren att ett MR-mandat ska inkluderas i uppdraget från säkerhetsrådet. Detta har i åratal varit ett krav från humanitära organisationer samt olika länder. Minurso är den enda fredsbevarande FN-styrka som saknar mandat att övervaka att befolkningens mänskliga rättigheter inte kränks. Den västsahariska civilbefolkningen i ockuperat område är helt skyddslös. Det finns inte heller oberoende journalister i området som kan rapportera. De beviljas nästan aldrig ackreditering.
FN-rapporten täcker den fredsbevarande FN-styrkan Minursos verksamhet från november 2018 till mars i år.
För ett år sedan i april 2018 beslutade FN:s säkerhetsråd att den sedvanliga förlängningen av Minursos mandat inte längre skulle vara ett år utan endast 6 månader. Det var främst USA som ville trycka på parterna Marocko och Polisario Front att komma fram till en politisk lösning på konflikten.
Mandatet förlängdes till 30 november 2018 av säkerhetsrådet. Då hade FN-sändebudet Horst Köhler fått press på sig att få igång samtal mellan parterna som skulle kunna leda till förhandlingar. Så skedde dock inte under den första 6-månadersperioden.
Mandatet förlängdes ytterligare sex månader.
Under två dagar i december och två dagar i mars i Schweiz möttes representanter för Marocko och Polisario Front samt Algeriet och Mauretanien. Något konkret – förutom en acceptans att mötas igen – kom dock inte ut av dessa två möten. Parterna står helt enkelt för två oförenliga ståndpunkter; Polisario hävdar rätten till självbestämmande och självständighet enligt Avkoloniseringsdeklarationen och fredsavtalet från 1990, medan Marocko hävdar att ”de södra provinserna” tillhör dem. Den marockanska ståndpunkten har dock avvisats av FN, av Internationella domstolen i Haag och nu senast av EU-domstolen i två separata domar.
USA har sedan århundraden goda relationer med Marocko. Clinton Foundation tog emot 12 miljoner dollar av Marocko där det marockanska fosfatbolaget OCP var inblandat för några år sedan. President Obama höll aldrig några kritiska tal om Marockos ockupation av Västsahara. George Bush var den som knöt Marocko hårdare till sig som samarbetspartner när det gällde kampen mot terrorismen.
Generalsekreterarens rapport kan läsas här.
Lena Thunberg
