Kritik mot svenska företags verksamhet i Västsahara

Den mest oroväckande utvecklingen under de senaste åren är den potentiella roll som det svenska företaget Azelio, som är verksamma inom solenergi, kan ha i förnybar energi i Västsahara, menar Emmaus Stockholm.

Azelio har utvecklat ett omfattande samarbete med den marockanska byrån för hållbar energi (MASEN), som i sin tur har ägnat sig åt storskalig utveckling av energiinfrastruktur på ockuperad mark i Västsahara, enligt rapporten.

– Vi har frågat dem (Azelio) om de har planer på att förlägga sin verksamhet i Västsahara men de vägrar att klargöra sin roll i sitt samarbete med MASEN, säger Juan Obregon, programsamordnare på Emmaus Stockholm.

Avtal utan samtycke med befolkningen

På senare år har Marockos utveckling av förnybar energi i Västsahara ökat i takt med att efterfrågan ökar, inte minst i Europa. År 2019 var de nordiska ambassaderna värdar för en konferens i Casablanca där nordiska företag – inklusive Azelio – träffade marockanska företag. Ingen från Västsahara blev inbjuden att delta i konferensen, trots att det är där Marocko i allt högre grad placerar sina investeringar.

Enligt Juan Obregon erbjuder Marocko paketavtal till internationella företag, där de får bygga anläggningar för förnybar energi, som till exempel vindkraftparker, både i Marocko och Västsahara. Siemens, som svenska APP fonderna investerar i, är ett exempel på ett sådant företag. Mot den bakgrunden misstänker man att Azelio erbjudits ett liknande avtal.

– Eftersom Marocko inte har några egna traditionella energikällor går de in och tecknar avtal med flera bolag inom energisektorn. Det är jättebra att de satsar på förnybart, men de kan inte göra det hursomhelst. Det är viktigt att det gagnar och sker i samtycke med folket som bor där, säger Juan Obregon.

Atlas Copco avslutar verksamheten

ABB är ett annat företag med verksamhet inom vindkraftverk i Västsahara.

– De har meddelat att de inte har gjort några ansträngningar för att få samtycke från Saharawi-folket att verka i området, vilket de måste göra enligt internationell rätt.

Rapporten lyfter även några positiva händelser. Det svenska företaget Epiroc, ett dotterbolag till Atlas Copco, meddelade i september att de avslutar sin verksamhet i Västsahara.  Tidigare levererade de borrutrustning till gruvverksamheten i det marockanska statliga företaget OCP i Västsahara. Verksamheten började redan 2008, men då under Atlas Copcos regi. Dotterbolaget Epiroc bildades 2018.

– Detta innebär att en 13 år lång tradition av att svensk utrustning skickas till de ockuperade områdena för gruvbrytning i strid med internationell rätt äntligen har upphört, säger Juan Obregon.

Han anser att den svenska regeringen och Utrikesdepartementet behöver vara tydligare i sina råd till svenska företag som verkar i området.

“UD borde vara tydligare”

– Tidigare har Sverige inom EU opponerat sig till avtal mellan EU och Marocko, men de senaste åren har man ofta lagt ned sin röst och blivit otydligare. När vi frågade 2017 vilka råd de ger till svenska finansinstitutioner eller hel och halvägda bolag som verkar i Västsahara sa de att de ska följa internationell rätt. Men deras position har varit att inte lägga sig i för mycket utan låta företagen själva avgöra.

I Norge, menar han, är regeringen tydligare och har gett direkta rekommendationer till norskt näringsliv att inte gå in i affärsverksamhet i Västsahara eftersom det kan bryta mot folkrätten.

– Om man gjorde på liknande sätt i Sverige skulle det bli svårare för svenska företag att som idag skapa sina egna tolkningar om vad som gäller. Istället bidrar företagen till att Marocko tar naturresurser från Västsahara, i strid med internationell humanitär rätt.