Marocko invaderar befriat område

I södra delen av Västsahara vid Gargarat och La Güera nära gränsen till Mauretanien tog sig marockansk trupp och flyg 11 augusti över muren in på befriat västsahariskt område, som övervakas av FN-styrkan MINURSO. FN-styrkans uppgift är bland annat att övervaka att inga kränkningar av eld-upphör sker.

Enligt olika källor ska två västsaharier vara försvunna och flera bortjagade av marockansk trupp från det sparsamt befolkade området.

– Marocko har brutit det avtal om eldupphör som undertecknats av Marocko och Polisario Front och som trädde i kraft den 6 september 1991, skrev Polisarios generalsekreterare Brahim Ghali 15 augusti i ett brev till FN:s generalsekreterare och bad FN och FN-styrkan MINURSO att vidta åtgärder mot Marocko.

Spanien uppfyllde inte FN:s krav på avkolonisering av sin koloni utan lät i stället Marocko ockupera Spanska Sahara 1975. När Spanien lämnade området, utropade västsaharierna sin republik Västsahara 1976.

Polisarios befrielsekrig mot Spanien fick nu i stället rikta sig mot Marocko. Under 1981-1987 byggde Marocko en militär radarövervakad och minerad över 200 mil lång mur, som delar Västsahara i två delar, en västlig som idag helt kontrolleras av Marocko och en östlig som kontrolleras av Polisario. FN-styrkan MINURSO finns på plats för att övervaka att bland annat ingen styrka korsar muren eller att skottväxling äger rum.

Invasionen i augusti i år är ytterligare en i raden av provokationer från Marocko. Dessa provokationer har mötts av få reaktioner från omvärlden.

I mars besökte FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för första gången flyktinglägren i Algeriet. Han hade då utan framgång i flera månader försökt få tillstånd att besöka Marocko. Till slut genomförde han sin resa i regionen; till Mauretanien, Algeriet och flyktinglägren i Algeriet. Vid en presskonferens efter besöket i flyktinglägren, där Ban Ki-moon berättade om hur starkt berörd han blivit av mötet med unga och gamla västsaharier, använde han ordet ockupation om Marockos ockupation. Det väckte vrede i Marocko. Stora demonstrationer mot FN:s högste representant organiserades i Rabat.

Ban Ki-moon fick bara ett lamt stöd av säkerhetsrådet.

Därefter utvisade Marocko 84 MINURSO-anställda med omedelbar verkan. Marocko hotade också med att dra in allt ekonomiskt stöd till FN:s samtliga fredsbevarande styrkor.

I Säkerhetsrådets resolution från april i år uppmanades Marocko att låta MINURSO återställas till full styrka inom tre månader. I augusti har detta ännu inte uppfyllts. Kravet på att MINURSO skulle få MR-mandat uppfylles inte heller i år.

MINURSO är den enda FN-styrka som saknar MR-mandat (mänskliga rättigheter). FN-soldaterna ska alltså varken förhindra eller rapportera om brott mot de mänskliga rättigheterna.  Det betyder att den västsahariska civilbefolkningen är helt skyddslös. Övergrepp, tortyr och fängslanden av marockansk polis är väldokumenterade.

Marocko har dessutom saboterat själva syftet med den Settlement Plan som båda parter, Marocko och Polisario Front, accepterat och som går ut på en folkomröstning om Västsaharas självständighet. Första steget var eldupphör. Folkomröstningen skulle ha ägt rum 1991.

2004 meddelade Marocko att man aldrig kommer att gå med på ett självständigt Västsahara.

Frankrike har med sin vetorätt i FN:s säkerhetsråd och sitt starka stöd till Marocko lyckats förhindra starkare krav från FN på Marocko.

I november äger FN:s stora Miljökonferens rum – i Marocko.

Ingen av de cirka 800 marockanska gatuungdomar utan asylskäl som befinner sig i Sverige och som Marocko plötsligt lovade ta emot – efter att Sverige i januari meddelat att man inte kommer att erkänna Västsahara – har ännu lämnat Sverige.

Lena Thunberg