Nu finns boken om Hadara på esperanto
Boken ” Pojken som levde med strutsar” om västsahariern Hadara som växte upp bland strutsar i öknen skrevs av Monica Zak på svenska men har sedan dess publicerats på franska, arabiska och spanska. Nu har den också kommit ut på esperanto och blir förhoppningsvis läst av esperantister runt om i världen.
Mannen bakom översättningen är Carl-Olof Selenius, pensionerad mattelärare med 7 år bakom sig som biståndsarbetare i Afrika.
– Jag är född i Finland där jag växte upp med svenska som modersmål. I skolan blev jag tvungen att lära mig finska. Jag tyckte finskan var svår, det är ett komplicerat språk, men jag hittade en bok om esperanto i min fars bokhylla. Den var visserligen på finska men jag kunde ändå se att det var ett språk med en befriande enkel grammatik. Någon ordbok hade jag inte, men jag tyckte det var intressant att någon försökt skapa ett språk där man snabbt och enkelt kunde ta till sig det basala. Det var annat än finskan det. Mitt intresse för esperanto sjönk snart undan till förmån för engelska, tyska och med tiden också portugisiska.
Efter studenten flyttade Carl-Olof Selenius till Sverige. Efter studier arbetade han som lärare i matematik. Under 7 år av sitt liv var han också biståndsarbetare i Tanzania och Namibia, han var aktiv inom Arikagrupperna och arbetade ett tag på Afrikagruppernas kontor i Stockholm.
– Mitt engagemang för Västsahara och de västsahariska flyktingarna väcktes konstigt nog när jag arbetade i ANC:s flyktingläger i Tanzania. Jag hade varit där några år men märkte att 1988 började ungdomarna tappade sugen, de trodde inte på ett Sydafrika fritt från apartheid och att de någonsin skulle kunna återvände hem. De trodde inte på ledarnas löften om Peace in our time längre och tyckte inte det var någon idé att utbilda sig. Ledarna såg ljuset i tunneln men kunde eller vågade inte förmedla vad de visste om utvecklingen i Sydafrika till ungdomarna. Det var då jag började känna starkt för västsaharaflyktingarna. Jag funderade på hur deras ungdomar hade det. Deras situation var ju så mycket värre än för flyktingarna i ANC:s läger. Upplevde de något ljus i tunneln? ANC hade stöd och sympati från hela världen, det hade inte västsaharierna. De var ett så tragiskt bortglömt folk. Från och med då började jag i alla fall läsa allt jag kom över i Västsaharafrågan.
År 2000 arbetade Carl-Olof Selenius i Namibia och fick uppleva landets första decennium som självständigt land. Namibierna brukade se på sitt land som Afrikas sista koloni.
– Men det finns ju fortfarande en koloni kvar i Afrika, brukade jag påpeka, Västsahara. När jag kom tillbaka från Namibia började jag på olika sätt engagera mig för västsahariernas kamp för ett fritt Västsahara. När jag läst några artiklar om boken ” Pojken som levde med strutsar” i tidskriften Västsahara gick jag och köpte den. Jag tycker att den inte bara är en barnbok, den är så mycket mer, det är en bok djur, om öken, om överlevnad, om relationer, om föräldraskap, det är en bok som lika mycket är för vuxna. Dessutom är det en härlig äventyrsberättelse, något man inte ska förakta. Allt det där inklusive mitt engagemang för Västsaharafrågan gjorde att jag bestämde mig för att översätta boken till esperanto.
Carl-Olof Selenius började ägna sig åt esperanto på allvar först näst han kom upp i 60-årsåldern. Språket hade skapats i slutet av 1880-talet av den polske ögonläkaren och språkforskaren Ludwig Zamenhof. Det var aldrig tänkt som ett modersmål utan vara ett hjälpspråk som var lätt att lära och därför skulle föra mäniskor från olika länder närmre varandra och minska risken för krig och konflikter. Esperanto skulle bli ett verktyg för fred i världen hade han tänkt. Det blev inte så. Efter en bra start i Europa hejdades utvecklingen av två världskrig och sedan dess har engelskan, i varje fall i Europa, blivit språket som alla lär sig.
– Men esperanto lever, försäkrar Carl-Olof Selenius. Det finns esperantister i väldigt många länder även om ingen vet exakt hur många som förstår och använder språket i dag. Men man vet att användandet av esperanto ökar även om det går långsamt. Det land där intresset verkar vara störst i dag är i USA, där kan man till och med ta examen i esperanto. Den som vill lära sig esperanto i Sverige i dag hittar läroböcker och ordböcker på vartenda bibliotek. Själv har jag lärt mig språket genom att läsa läroböcker och ordböcker men framför allt genom att läsa litteratur, jag är dessutom med i en esperantoförening i Uppsala och använder språket på olika nätforum.
– I Sverige finns det författare som skriver direkt på esperanto men man kan också läsa Strindberg, Selma Lagerlöf, Frans G Bengtsson och Astrid Lindgren på esperanto. Och nu finns det som sagt en svensk författare till man kan läsa, påpekar översättaren.
Text: Monica Zak
Foto: Tove Selenius Moell
Så här får man tag i boken ” La knabo kiu vivis kun strutoj”:
Kan beställas från det svenska esperantoförlaget Eldona Societo Esperanto: esperanto-gbg.org/eldona eller från print-on-demandförlaget https://www.lulu.com Lulu tar 4,10 dollar plus frakt. Om man skriver in Monica Zak eller La knabo eller strutoj blir det rätt. Lulu har också lagt ut boken som e-bok för gratis nedladdning.
