Solidaritet i Andalusien

– Javisst känner jag till att västsahariska barn kommer hit till Vejer de la Frontera på somrarna, berättar Sonia Perez Plata.

Hon är bilskollärare men just nu mest hemma med 5-årige Martin. Det är svårt att kombinera heltidsjobb med deltidsskola för sonen, så familjen hyr ibland ut rum med halvpension till utländska studenter i den vackra vita byn i Andalusien.

– Spanien är ett solidariskt land. Vi har en historia av emigration och immigration. Både min man och jag har släktingar som emigrerade till Frankrike och Tyskland under krigen. Min mans farfar och farmor fick lämna sina två barn i Spanien för att själva åka till Frankrike och arbeta.

En annan sida av emigrationen är också att många välutbildade spanska ungdomar idag har svårt att hitta jobb i Spanien. En ung svägerska till Sonia arbetar nu som sjuksköterska i Irland.

– Både utvandring och invandring från och till Sydamerika har varit stor. Integrationen fungerar bra, här finns få rasister. Människor arbetar och försörjer sig själva, säger Sonia.

– Samtidigt finns det naturligtvis spanska familjer som har det svårt ekonomiskt. Särskilt vid jul och i samband med påsk finns det insamlingar och lotterier, som organiseras av till exempel katolska biståndsorganisationen Caritas. Folk ger pengar, mat och kläder. Livsmedelsbutikerna ställer ut lådor, där folk kan lämna torrvaror som ris, pasta och socker. Det finns också en tradition av att skänka begagnade kläder och leksaker.

Att organisera insamlingar i byn till de västsahariska barnen från flyktinglägren på sommarbesök eller till containrar med mat och mediciner är alltså inte svårt. Det spanska civilsamhället tar sedan lång tid tillbaka emot västsahariska barn på sommarbesök under två månader; i grupp eller i enskilda familjer; Vacaciones en Paz (Sommarlov i fred).

Text och foto: Lena Thunberg