Stå upp för folkrätten och Västsaharas folk!

Den 29 april debatterade riksdagen bland annat Afrika, där utrikesutskottet föreslagit avslag på tre motioner om att verkställa det tidigare riksdagsbeslutet att Sverige ska erkänna Västsahara. Motionerna var skrivna av socialdemokratiska ledamöter.

Lotta Johnsson Fornarve (Vänsterpartiet) stod för ett långt anförande om Västsahara, men även Magnus Ek (Centerpartiet) och Camilla Hansén (Miljöpartiet) nämnde Västsahara i sina anföranden.

Beslut fattas 5 maj.

Lotta Jonsson Fornarve (Vänsterpartiet):

Fru talman! Den 27 februari fyllde den västsahariska staten SADR 45 år. Det är en stat som utropades av västsahariernas representant Polisario efter att den tidigare kolonialmakten Spanien i stället för att följa FN:s beslut om att avkolonialisera landet överlämnade landet till Marocko.

Denna illegala handling var startskottet för Marockos ockupation av Västsahara. Det är en ockupation som fortfarande pågår och som helt strider mot FN:s vilja och den internationella domstolen i Haag som tidigt slog fast att Västsahara tillhör västsaharierna och ingen annan.

Ockupationen ledde till att krig utbröt mellan Marocko och Polisario. Det var ett krig som pågick i 16 år innan vapenvila slöts mellan parterna. Det var en vapenvila som kopplades till att en FN-ledd folkomröstning skulle hållas om Västsaharas framtid och självständighet. Det är en folkomröstning som 30 år senare fortfarande inte har ägt rum.

Den 13 november 2020, alltså förra året, bröts den långa vapenvilan och krig utbröt återigen mellan Marocko och Polisario. Detta skedde efter att Marocko gjort intrång i en buffertzon i söder genom att bygga en väg med syfte att föra ut varor som man plundrat i det ockuperade Västsahara. Därmed bröt Marocko mot det FN-medlade avtalet om eldupphör som ingåtts med Polisario 30 år tidigare.

I den ockuperade delen av Västsahara har situationen för civilbefolkningen förvärrats efter det brutna eldupphöret. Civilbefolkningen utsätts för ett systematiskt förtryck och förföljelse. Människorättsförsvarare sätts i husarrest, utsätts för godtyckliga arresteringar och även tortyr. Fredliga demonstrationer har attackerats, och ett stort antal demonstranter har arresterats. I praktiken råder sedan länge undantagstillstånd i det ockuperade Västsahara. Det är Marocko som har den totala kontrollen, inte FN. I stort sett inga oberoende observatörer eller journalister släpps in i landet.

Fru talman! Det är hög tid att omvärlden agerar med kraft för att skydda den västsahariska befolkningen. Sverige måste agera för att Röda Korset släpps in, och Minursos mandat måste utvidgas till att även omfatta övervakning av de mänskliga rättigheterna. FN-styrkan Minurso är den enda FN-styrka som saknar detta mandat, vilket är minst sagt anmärkningsvärt.

FN-styrkan Minurso har sedan 30 år i uppdrag att genomföra en folkomröstning om Västsaharas framtid. Men tyvärr har FN inte förmått fullfölja sitt uppdrag, utan gång på gång har västsaharierna svikits. Nu måste Sverige göra sitt yttersta för att i FN och i andra sammanhang trycka på för att den utlovade folkomröstningen snarast kommer till stånd, att en tydlig tidsplan utarbetas för detta och att en ny FN-representant för Västsahara utses. Det finns ingen annan lösning på konflikten. Om ingenting sker finns en stor risk att kriget eskalerar och utvidgas, vilket kan få förödande konsekvenser för hela regionen.

En grundläggande orsak till Marockos ockupation av Västsahara är landets rika tillgång till råvaror som fisk och fosfat. Ockupationsmakten har ingen som helst rätt till de råvarorna, utan de tillhör det västsahariska folket. Det är bra att Sverige som enda land har röstat nej till fiskeavtalet mellan EU och Marocko. Men vi måste även se till att stoppa all handel och alla investeringar i det ockuperade Västsahara. Tydliga riktlinjer och regler om detta måste utarbetas riktade till svenska företag och investerare. Svenska företag och investerare ska inte bidra till att finansiera Marockos ockupation.

I samband med att kriget utbröt 1975 tvingades en stor del av den västsahariska befolkningen att fly undan Marockos terror. Flyktingarna bor sedan dess i flyktingläger i Saharas öken i Algeriet under mycket svåra förhållanden. Polisario har trots allt detta lyckats bygga upp ett fungerande samhälle med skolor, grundläggande sjukvård och en fungerande stat.

Men situationen i flyktinglägren är mycket svår, och behovet av stöd är stort. Under lång tid fick lägren svenskt stöd i form av konserverad makrill. Denna makrill var under långa tider den enda proteinfödan. Men nu har det dragits tillbaka, och makrillen är mycket saknad i lägren.

Något som kraftigt skulle bidra till att ge västsaharierna nytt hopp är om Sverige erkänner den västsahariska staten i enlighet med det majoritetsbeslut som fattades i riksdagen redan 2012. Det skulle ge västsaharierna framtidstro och förbättra deras förhandlingsposition.

FN har hittills misslyckats med sitt uppdrag, trots att man har haft 30 år på sig. De som får betala priset för detta är alla de västsaharier som lever under ockupationen och dagligen utsätts för hat, hot, trakasserier och fängslanden. Det är de västsaharier som sedan 45 år sitter fast i flyktinglägren i Saharas öken och som alltmer tappar tron på en annan framtid. Det är hög tid att omvärlden vaknar och på allvar står upp för folkrätten och Västsaharas folk.

Magnus Ek (Centerpartiet):

Jag vill också återigen uttrycka Centerpartiets stöd för det västsahariska folket och fördöma Marockos brutala repression och försök att tysta de sista kritiska rösterna inifrån det ockuperade Västsahara. Ockupationen behöver upphöra.

Camilla Hansén (Miljöpartiet):

Jag vill göra några nedslag i själva betänkandet och börjar med Västsahara. Sverige bör fortsätta att hävda det västsahariska folkets rätt till självbestämmande. Det återstår mycket när det gäller jämställdhet och kvinnors åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Kvinnor är underrepresenterade inom politiken och arbetslivet, har färre möjligheter till utbildning och är föremål för diskriminerande lagstiftning.

Det är ändå glädjande att andelen kvinnor som deltar i FN-insatsen Minurso har ökat från 5 till 22 procent på några år. Det är fortsatt viktigt att kvinnors och flickors aktörskap och egenmakt är en central del i freds- och säkerhetsbyggande. Det kvinnliga deltagandet ökar möjligheten till en hållbar fred. Det västsahariska folket har rätt till självbestämmande.