Svensk militärobservatör i Minurso-styrkan

Sverige deltar sedan 2017 med några få militärer i Minurso. Det har gått 10 år sedan ett sådant deltagande ägde rum, troligen på grund av Marockos ovilja. På FN-högkvarteret i El Aaiún arbetar mest marockaner.

– En sak som skiljer Minurso från andra FN-missioner som jag har deltagit i är att högkvarteret i El Aaiún har få internationella anställda. I stället har man en majoritet lokalanställda, säger Tomas Malm i en intervju i november 2018. Han är en av två svenskar som ingår i den fredsbevarande FN-styrkan Minurso i Västsahara.

Båda är militärobservatörer och startade sina ett-åriga tjänster i juni 2018. De efterträdde då två andra svenskar, som hade startat 2017.

Sverige har inte haft något deltagande i Minurso sedan 2007 och 2008, då med en minröjarstyrka respektive civilpolisstyrka.

För att få delta i en av FN:s fredsbevarande styrkor måste parterna i konflikten ge sitt medgivande. Det har tydligen inte Sverige fått på 10 år. Det troliga är att Marocko har sagt nej till svenskt deltagande. För närvarande ingår cirka 40 länder i den 240 personer starka Minurso-enheten som funnits på plats sedan 1991 för att genomföra en folkomröstning om Västsaharas självständighet. Den har ännu inte ägt rum, eftersom Marocko numera vägrar att acceptera ett självständigt Västsahara.

Men 2017 blev det alltså grönt ljus för Sverige att delta i Minurso.

– Troligen för att Sverige tog plats i Säkerhetsrådet, säger Tomas Malm.

Sverige fick flera höga poster i FN-världen när Sverige blev invald i säkerhetsrådet. En svensk general blev chef för Kashmirstyrkan, en annan blev högsta chef för FN-styrkan i Mali, som består av 15 000 personer. En tredje, general Ström, blev ställföreträdande chef för Minurso-styrkan i Västsahara 2017-2018. Han hade också en svensk militärassistent vid sin sida. Dessutom tillsattes alltså två militärobservatörer. 2017 hade alltså Sverige fyra svenskar i Minurso jämfört med noll i tio år.

Det finns många sätt att ”straffa” länder. Ett sätt är att fördröja processen att bevilja visum för befattningshavare från olika länder. Kanske är det precis vad som händer nu, för Minurso är underbemannad.

– Vi ska vara 240 men är bara 200, berättar Tomas Malm. Det betyder mer arbete, svårare att få ledigt och kanske en månads längre tjänstgöring för de som arbetar i där.

Tomas Malm är polis i det civila (förundersökningsledare) men också reservofficer (major). Han har deltagit i flera FN-styrkor under årens lopp; Bosnien, Kashmir, Kosovo, Georgien, Liberia och nu alltså Västsahara.

Uppdraget som obeväpnad militärobservatör i Västsahara är att patrullera i området och rapportera om avvikelser till högkvarteret i El Aaiún, som sedan rapporterar vidare till FN i New York.

Man är fyra observatörer i gruppen från fyra olika länder i en bil. Flyger man helikopter, så är man två.

Tomas Malm berättar att arbetet är ganska svårt, eftersom miljön är extrem med ibland 50-gradig värme, dålig infrastruktur och bristfälliga bostäder. Å andra sidan är det lugnt i området. Det är ingen öppen konflikt, ingen skjuter, inga stora överträdelser av parterna.

Kränkningar mot eldupphör-avtalet förekommer men då gäller det förändringar i de olika zonerna. Det kan gälla lättare avvikelser från avtalet; till exempel antal eller typ av vapen, antal trupp inom en viss zon.

– Vi finns på båda sidor av ”muren”; fyra stationer på ”Marockosidan” och fem på ”Polisariosidan”.

Under 80-talet när kriget pågick mellan västsahariernas Polisario Front och ockupationsmakten Marocko byggde den marockanska armén en minerad och radarövervakad sand och grusmur genom hela Västsahara för att stänga ute Polisario.

Det första halvåret är Tomas Malm stationerad på Marockosidan, på stationen Auserd i den södra delen av det ockuperade Västsahara. Den andre svensken är på Polisariosidan. I januari byter de. De jobbar 30 dagar i följd och har sedan ledigt i sex dagar, efter 60 dagar blir det två veckors ledighet. Man har rätt till fyra fria hemresor på ett år. En del åker till Kanarieöarna eller Marocko under ledigheten. Svenskarna åker hem.

Vid stationen i Auserd ska 20 observatörer arbeta men för närvarande är de bara 15.

Är arbetet farligt?

– Det finns ju alltid en risk och förutsättningarna är sämre på Polisariosidan. Där kan folk komma från Mali och Mauretanien, men att passera över ”muren” till Marockosidan är svårt. Men Polisario har hyfsad kontroll på sin sida.

– Numera får vi inte patrullera i mörker av säkerhetsskäl. Vi patrullerar hela dagarna och kommer tillbaka till stationen varje dag.

– Det största hotet är kanske minor. Det ska finnas sju miljoner minor och oexploderad ammunition.

Sanden och blåsten gör att dessa kan förflyttas. Minröjning har skett men numera i mindre omfattning. Marocko ansvarar för minröjning på ”sin” västra sida. Två ickestatliga organisationer, en norsk och en brittisk, ansvarar för minröjning på Polisariosidan.

Har du kontakt med civilbefolkningen?

– Ytterst sällan. På stationen finns det ju lokalanställda som städar är kockar, tekniker etc Det finns ett fåtal nomader med kameler och getter i det området. Däremot har vi ju daglig kontakt med den marockanska militären. Vi pratar om bemanning och vapen. De är vana vid att FN kommer. Det är en rent yrkesmässig kontakt.

Hur många soldater finns vid muren?

– Det finns inga officiella siffror men Marocko har nog cirka 100 000 man. Polisario är betydligt färre.

För cirka 10 år sedan tog den dåvarande chefen för Minurso, dansken Kurt Mosgaard ned den marockanska flaggan på högkvarteret i El Aaiún och ersatte den med FN-flaggan. Denna handling ledde till omedelbar reaktion från marockansk sida som kontaktade FN i New York. Men Kurt Mosgaard fick till slut ingen reprimand för att han hävdade det självklara i att FN-styrkans högkvarter skulle ha sin egen opartiska flagga på sin egen byggnad.

Detta har Tomas Malm inte hört talas om, men han berättar att FN-flaggan vajar där än.

Sommaren 2016 hettade det till ordentligt i Västsahara. Då stod Marockos och Polisarios styrkor stridsberedda bara 100 meter ifrån varandra vid den södra gränsen mot Mauretanien. Det var farligt nära öppet krig. Marocko hade börjat förbättra den smala väg som leder in i Mauretanien. Därmed hade de tagit sig in i buffertzonen runt muren och brutit eldupphör-avtalet från 1991. Polisario reagerade direkt, mobiliserade och skickade trupp in i buffertzon och bröt därmed också mot eldupphör-avtalet. Ingen FN-styrka fanns på plats.

Hur ser det ut där nu?

– Båda parter har dragit sig tillbaka. Vägbygget är avbrutet. Det finns ingen aktivitet där. FN bevakar genom att ha en tillfällig postering där. Fyra observatörer arbetar i 2 veckor eller 1-månadspass. De bor på hotell 8 mil från Guerguerat vid gränsen och kör fram och tillbaka varje dag.

– Det tar tid för FN att ta sig dit ner, så därför är det bra att ha en postering där. Det pratas om att stänga ner den, men inget är beslutat.

Har du varit i El Aaiún?

– Man är där på högkvarteret en vecka i början när man inprocessar och en vecka i slutet då man utprocessar. Då finns inte möjlighet att göra så mycket annat.

Minursos mandat förlängdes med bara 6 månader den 31 oktober. Det ska ju bli början till förhandlingar i början av december. Kommentarer?

– Ja, det är ju ett låst läge men Marocko kommer inte att delta vid mötet i Génève. Det har vi fått veta genom vår interna pressuppdatering, säger Tomas Malm.

Det visar sig att det bara är en person på högkvarteret som arbetar med pressfrågor, troligen marockan. Den här informationen kom uppenbarligen från marockansk press.

Jag berättar att jag själv har kontaktat Minurso utan att få svar samt att uppdateringen på deras hemsida är långsam och ofta inaktuell.

– Ja, det är en svag uppdatering. Andra missioner har ofta en mycket stark bevakning av framför allt internationell press. Här har en person allt pressansvar. Det skulle kunna vara fler. På högkvarteret i El Aaiún har 60 personer skickats hem. Det är därför det ser ut som det gör.

2016 brännmärkte Marocko FN:s avgående generalsekreterare Ban Ki-moon för att han hade kallat Marockos ockupation av Västsahara just en ockupation. Han hade redan förbjudits att besöka Marocko men nu slängde den marockanska regimen ut cirka en fjärdedel av Minurso-styrkan. Det var de internationella som fick gå med tre dagars varsel. Marocko hotade också med att dra in alla bidrag till FN:s fredsbevarande styrkor runt om i världen. Dessutom hotade Marocko med att bryta totalt med EU. Från Säkerhetsrådet kom inget stöd för generalsekreterarens yttrande och utan i stället försiktiga önskemål i den årliga resolutionen om att Minurso skulle återställas till sitt tidigare antal. Det tog nästan två är innan styrkan var ungefär tillbaka i sitt tidigare antal och då hade flera tjänster alltså besatts av marockansk personal.

Tycker du att uppdraget är meningsfullt?

– Ja, vi är ögon och öron. Om vi inte var där, så skulle något kunna hända. Vi läser av olika situationer. Det finns observatörer som stannar två år, men det är för länge. Ett år räcker. Det är en positiv anda i Minurso och de flesta vill göra ett bra jobb. Att överhuvudtaget arbeta med dessa FN-uppdrag är utvecklande, eftersom man får se andra delar av världen, andra kulturer och framför allt får man perspektiv på hur vi har det i Sverige, menar Tomas Malm.

Lena Thunberg, redaktör för Tidskriften Västsahara

Intervjun skrevs ut i januari 2019