Svensk MINURSO-observatör: Många krigsförband i rörelse på östra sidan av muren

– Vi fullföljer vårt uppdrag men en hel del förutsättningar har nu naturligtvis ändrats, säger major Carl-Johan Engström, en av de två svenska officerare som för närvarande deltar i FN-styrkan MINURSO i Västsahara.

Mandatet för MINURSO är sedan länge att övervaka det eldupphör som gällt sedan 1991, men MINURSO:s ursprungliga uppgift var att genomföra folkomröstningen om Västsaharas självständighet; självständighet eller integration med Marocko.

Den 13 november förklarade Polisario att eldupphöravtalet inte längre gäller, eftersom Marocko gått in i buffertzonen, vilket var ett brott mot Militäravtal nr 1. Därefter har Polisario beskjutit den Marockobyggda, minerade, befästa och radarövervakade muren som delar Västsahara i två delar. Marocko har besvarat eldgivningen.

Situationen är alltså helt ny för FN-observatörerna, men mandatet är kvar och observationerna fortsätter. Det kan gälla att se om truppförflyttningar sker, om det byggs, om det flygs etc.

Sedan 2017, då Sverige satt med i FN:s säkerhetsråd, finns svenskar med i denna fredsbevarande styrka. Från början var de fyra, varav en i ledande befattning, men nu är de alltså två, en på vardera sidan av muren, den östra och den västra som Carl-Johan Engström kallar dem.

Själv har Carl-Johan Engström befunnit sig på den Polisario-kontrollerade östra delen av Västsahara under de fyra och en halv månader som han hittills tjänstgjort av sina 12 månader som obeväpnad FN-observatör. Vanligtvis tjänstgör man på båda sidor om muren, både på Marocko-kontrollerat och Polisario-kontrollerat område. Men coronapandemin har påverkat rutinerna.

– Vi gör våra observationer som vi ska och vi befinner oss på våra Team Sites som ligger långt från själva muren, så vi är inte påverkade av någon eldstrid, säger Carl-Johan Engström.

– Vi är inte oroliga och vi har mycket goda relationer med Polisario. Varken Marocko eller Polisario har någon anledning till dåliga relationer med MINURSO. Vi kan transportera våra förnödenheter och det vi behöver som tidigare.

Det är Carl-Johan Engströms femte internationella uppdrag. Detta skiljer sig från till exempel Afghanistan, där NATO-trupperna sågs som fiender, som motståndare som skulle döda.

– Så är det inte här.

Han har inte haft kontakt med lokalbefolkning på denna Polisariokontrollerade sida.

– Området är mycket glest befolkat. Nu har ju samhället ställt om helt och här är många krigsförband.

Till flyktinglägren kommer inte FN-observatörerna, eftersom dessa ligger på algeriskt område.

Ett problem som Carl-Johan Engström pekar på är att FN:s generalsekreterares särskilda representant för MINURSO, för tillfället Colin Stewart, inte har något politiskt mandat, att få parterna Marocko och Polisario att mötas och tala.

Det är en uppgift för generalsekreterarens särskilda sändebud. Den tjänsten är vakant sedan den tyske tidigare förbundspresidenten Horst Köhler efter bara knappt två år på posten plötsligt avgick i maj 2019. Han hade då lyckats genomföra två möten med parterna. Sedan dess har generalsekreteraren med hjälp av säkerhetsrådet inte lyckats tillsätta något nytt sändebud. Sändebudet måste dessutom godkännas av parterna.

Rent politiskt är det alltså ett slags dödläge på marken för MINURSO-styrkan.

Rent humanitärt kan inte heller MINURSO agera, eftersom FN-styrkan saknar MR-mandat, det vill säga agera mot och rapportera om övergrepp mot civilbefolkningen.

– Räcker det att bara observera i MINURSO?

– Vårt uppdrag är att observera och rapportera, det är värdefullt och alltid meningsfullt, säger major Carl-Johan Engström.

Lena Thunberg