Sverige borde ha röstat NEJ
Ur Västsahara nr 3/2018:
Jag sitter mitt i den svenska värmeböljan, samtidigt som vårt land härjas av bränder runt om i landet. Vi är många som längtar efter regn. Mina tankar går till de tusentals västsahariska flyktingar som decennium efter decennium lever i Saharas öken under mycket svårare förhållanden, med en obeskrivlig hetta under långa perioder. Men vi har även sett hur stora skyfall kan drabba lägren med stor förödelse som resultat.
Människorna i lägren fick nytt hopp när EU-domstolen beslutade i två separata domar att handelsavtalen mellan EU och Marocko inte fick inkludera produkter från Västsahara, eftersom Marocko inte har någon som helst rätt till landet. Den enda möjligheten att göra så hade varit om det Västsahariska folket gett sitt samtycke genom sin legitima representant Polisario Front.
Äntligen en seger och äntligen började Västsahara-frågan att röra sig i rätt riktning. Vi var många som fick nytt hopp och återigen började tro på möjligheten om att få uppleva ett fritt och självständigt Västsahara.
Tyvärr började EU-kommissionen genast att försöka kringgå domarna både angående jordbruksprodukter och fiskeavtalet. Under våren började EU-kommissionen och Marocko omförhandla de båda avtalen – utan att Polisario bjöds in.
Nu har förhoppningarna återigen grusats genom att EU:s medlemsländer den 16 juli beslutade att inkludera Västsahara i avtalet med Marocko. Detta är en skymf mot det västsahariska folket och ett brott mot folkrätten. Genom beslutet underminerar dessutom Ministerrådet sin egen domstol.
Kommissionen försvarar sig med att den samtyckt med den västsahariska befolkningen. Det är lögn! Samtycke är inte att prata med marockanska ockupanter som bor i området. Samtycke är att förhandla med Västsahariernas legitimt utsedda representant Polisario. Men så har inte skett.
Polisario har nu ingen annan möjlighet än att överklaga beslutet och återigen vända sig till EU-domstolen. En ny rättprocess väntar.
Det är hög tid att Afrikas sista koloni äntligen blir fri, men då måste EU och omvärlden på allvar bidra till en lösning på konflikten, så att den av FN beslutade folkomröstningen äntligen kan äga rum. Nu bidrar EU istället till att förlänga konflikten genom att tillåta ockupationsmakten att fortsätta roffa åt sig inkomster från den västsahariska fosfaten, fisket och andra jordbruksprodukter.
Sverige valde att lägga ner sin röst, men borde ha röstat NEJ och använt sin röst i EU för att stå upp för folkrätten. Det är djupt beklagligt. Det räcker inte att Sverige lyckades få in några rader i avtalet om stöd för FN processen. Dessa skrivningar väger inte särskilt tungt när den marockanska plundringen får fortsatta. En plundring som är själva grunden för den illegala ockupationen.
Nu står hoppet till de folkvalda i Europaparlamentet. Jag vill uppmana samtliga parlamentariker att rösta NEJ till avtalet med Marocko. Svik inte det västsahariska folket utan stå upp för folkrätten! De västsahariska flyktingarna i Saharas öken har rätt till sitt land och behöver få komma hem efter 43 år i landsflykt. Ett NEJ till avtalet kan bidra till att göra detta möjligt.
Lotta Johnsson Fornarve
Riksdagsledamot, Försvarspolitisk talesperson, ersättare i Utrikesutskottet och Europarådet, samt talesperson för Västsahara-frågan för Vänsterpartiet.
