Sverige på väg att överge Västsahara

Den 17/4 2018 publicerade ETC denna debattartikel.

Där citeras Mohamed Khaddad, då sambandsperson med MINURSO och Polisarios talesperson i utrikespolitiska frågor:

“Jag är besviken på Sverige politiskt, diplomatiskt och humanitärt.”

Trots två separata domar i EU-domstolen om Västsahara fortsätter EU-kommissionen att driva ekonomiska och politiska intressen före lag och rätt. Domslut från EU:s egen domstol nonchaleras. Och nu börjar Sverige fega ur från sin tidigare hållning i Västsaharafrågan.

27 februari meddelade EU-domstolen att fiskeavtalet mellan EU och Marocko inte gäller västsahariska vatten – eftersom Västsahara inte tillhör Marocko. EU:s utrikespolitiska talesperson Federica Mogherini meddelade dock omedelbart efter domslutet att EU vill fortsätta fiskeavtalet med Marocko.

Marocko ockuperar cirka 75 procent av Västsahara sedan 1975 och en stor del av befolkningen bor i flyktingläger i Algeriet sedan dess – 42 år.

I juli går fiskeavtalet mellan EU och Marocko ut. 30 miljoner euro årligen har EU betalat till Marocko för att 120 fiskefartyg från främst Spanien får fiska i de fiskrika vattnen utanför Västsaharas kust. Det är nämligen därifrån cirka 90 procent av ”Marockos” fiskeexport kommer.

Sverige röstade som tidigare nej till EU-kommissionens mandat i vintras att försöka förlänga avtalet. Men nu i april la Sverige ned sin röst till ett nytt förslag till mandat. Sverige står alltså inte längre tydligt upp för folkrätt och internationell lag.

Nu är det Ministerrådet och sedan EU-parlamentet som ska ta ställning till frågan. Då blir det intressant att se vad Sverige gör.

I december 2016 skrev EU-domstolen att handels- och jordbruksavtalet mellan EU och Marocko inte gäller västsahariska varor – eftersom Västsahara inte tillhör Marocko. I domen sägs också att Associationsavtalet mellan Marocko och EU inte heller gäller Västsahara samt att Polisario Front är västsahariernas representant.

Trots detta domslut upphörde inte importen till EU av Marockos stulna västsahariska varor. I stället har EU-kommissionen försökt finna sätt att kringgå den viktiga domen.

I maj 2017 röstade Sverige ja till EU-kommissionens mandat att försöka fortsätta handeln med de västsahariska varorna från Marocko.

När det gäller handels- och jordbruksavtalet hade Sverige alltså inte någon hög svansföring alls.

Vad kommer slutbedömningen att bli? Kommer regeringen att böja sig för andra EU-länders ekonomiska intressen och nonchalera EU:s viktigaste rättsinstans?

I slutet av april ska FN-styrkan MINURSO:s mandat för Västsaharas avkolonisering diskuteras i Säkerhetsrådet och troligen förlängas med ett år.

När Sverige blev medlem i FN:s säkerhetsråd 2017 lovade utrikesministern krafttag när det gäller Västsaharafrågan.

Men i princip ingenting har skett. Marockos ockupation fortsätter utan protester. Marocko fortsätter att plundra Västsahara på dess råvaror, misshandla och förfölja västsaharier som vill att FN:s planerade folkomröstning äntligen, 27 år för sent, ska genomföras. MINURSO har inte ens rätt att rapportera om övergrepp mot civilbefolkningen.

Frankrike med vetorätt och starka band till Marocko blockerar frågan i säkerhetsrådet, men diskussionerna sker bakom lyckta dörrar.

Säkerhetsrådets medlemmar och FN:s generalsekreterare António Guterrez är inbjudna till Skåne 18 april. Är det då Västsahararesolutionen ska tas?

Allt hittills tyder på att resolutionen blir lika urvattnad som tidigare utan ens ett MR-mandat.

Sverige använder inte ens sin röst i EU för att markera mot EU:s rättsvidriga avtal med Marocko om stulna västsahariska råvaror. Det är en totalomvändning i svensk Västsaharapolitik.

Till och med direktbiståndet från Sida, konserverad fisk, har upphört.

– Jag är besviken på Sverige politiskt, diplomatiskt och humanitärt, sa Mohamed Khaddad, Polisarios sambandsperson med FN-styrkan MINURSO på besök i Sverige nyligen.

Lena Thunberg

Redaktör för Tidskriften Västsahara