Välorganiserad ungdomskonferens i flyktinglägren

Kajsa Vårsjö, ny handläggare på Emmaus Stockholm, besökte de västsahariska flyktinglägren och en ungdomskonferens för första gången i vår.

I mars åkte jag till de västsahariska flyktinglägren i sydvästra Algeriet. Där anordnade ungdomsorganisationen UJSARIO en internationell konferens för alla organisationer och

ungdomsrörelser som stödjer Västsaharas kamp för självständighet och värdighet.

Mötet samlade cirka 200 personer från 15 länder från Afrika, Latinamerika och Europa. Flera västsaharier från det ockuperade Västsahara hade också lyckats ta sig dit.

Syftet var att ta fram en gemensam strategi och målbild för hur solidaritetsrörelsen ska bli starkare att påverka sina regeringar, EU och FN att fatta beslut som leder till ett självständigt Västsahara och frihet från ockupationsmakten Marocko.

Alla inbjudna gäster bodde i wilayan (lägerstaden) Ausserd, i familjer som upplät sina hem. Under forumet hölls ett stort antal tal av västsaharier varvat med studiebesök, musikframträdanden och en workshop sista dagen. Alla internationella gäster fick också möjlighet att framföra sina ord för solidaritet, vilket gjorde att dagarna blev väldigt långa. Även om jag för min del inte fick veta något nytt genom att lyssna till alla tal, så var det intressant att se uppslutningen kring evenemanget. Alla tal översattes av mycket aktiva och kompetenta tolkar från lägren. Organisatörerna jobbade tvåhundra procent, 24 timmar om dygnet med att koordinera alla gästerna och transporterna och samla in alla gästerna till olika aktiviteter.

Många kvinnor från lägren var med på mötet, men det största talarutrymmet tillföll männen som representerade UJSARIO och olika myndighetsinstanser inom Polisario. Det var också många barn och ungdomar närvarande som lyssnade till talen och underhållningen. Hälften av de unga personerna under 30 år som jag såg var militäruniformerade unga män som stod vakt utanför den stora samlingssalen.

Jag pratade i princip enbart med västsaharier som är med i olika organisationer och aktiva i att driva frågor och kamp för sitt lands självständighet och mänskliga rättigheter. Det som gjort störst intryck på mig är för det första hur dessa människor lever, äter och andas kamp och aktivism i allt dom gör. Det andra som imponerade på mig är hur många välutbildade och drivna människor som finns representerade i organisationer, på myndighetsnivå och i andra sektorer. Nästa gång får jag förhoppningsvis en bild och uppfattning av andra grupper i det västsahariska exilsamhället.

Sista dagen på forumet satt alla deltagare i grupper där man diskuterade utifrån teman som plundringen av naturresurser, mänskliga rättigheter och EU-påverkan. I en av grupperna deltog Ayoub, en ung man från ockuperade Västsahara. Han gav ett gripande vittnesmål om hur han under sommaren 2018 blivit utsatt för brutalt polisvåld under en demonstration i El Aaiún. Under en demonstration föll han till marken varpå han blev överkörd två gånger av en marockansk polisbil. Han bröt båda benen och fick livshotande inre blödningar. På sjukhuset fick han bara begränsad vård och det konstaterades att han var tvungen att flygas till Marrakech för specialistvård som inte finns i det ockuperade Västsahara. Efter en lång och svår läkningsprocess kan han gå igen men lider fortfarande av sviterna från misshandeln och att han missat ett år av sin skolgång. Ingen person ur den marockanska ordningsmakten har ställts inför rätta.

För mig som relativt ny i mitt engagemang och arbete för Västsahara, var det imponerande att se hur stor och globalt spridd solidaritetsrörelsen för Västsahara är. Det förvånade mig dock att det inte finns en bättre koordinering mellan oss solidaritetsorganisationer i Europa. Vi har alla ett viktigt jobb framför oss – att fortsätta kraftsamla för en starkare organiserad opinion för Västsahara och att bryta dödläget och ignoransen som råder på EU- och FN- nivå.

Hur detta ska göras och vem som ska samla oss är den ständigt skavande frågan för många organisationer, som själva brottas med minimala resurser och konkurrerar med andra organisationer om bidrag i en värld med miljoner orättvisor.

Kajsa Vårsjö, handläggare på Emmaus Stockholm