Varför prioriterar inte Sida Västsahara?

Publicerad i Omvärlden Debatt 1/3 2018

– Har du sett några långhåriga här? frågar Buhubeini Yahia, Västsahariska Röda Halvmånens ordförande, när jag besöker ett ovanligt råkallt västsahariskt flyktingläger i Algeriet i februari i år.

Nej, jag har verkligen inte sett några långhåriga killar. Alla män är extremt kortklippta.

– Vi västsaharier har alltid klarat av hårklippning själva, men nu vill Sida att vi ska starta småskaliga självförsörjningsprojekt som frisörsalong och kakbakning. Men vi har stora problem med diabetes, så kakor behöver vi inte heller.

– Naturligtvis kan vi skapa småskaliga självförsörjningsprojekt. Det är absolut inte fel. Men det får inte ske på bekostnad av det stora matbiståndet. Det är vi helt beroende av, säger Buhubeini Yahia.

Han är extremt frustrerad. I höstas besökte han Sverige; Utrikesdepartementet och Sida. Han väntar fortfarande på ordentliga besked om det svenska biståndet.

Det bistånd som Sverige under många år skickat till flyktinglägren i Algeriet via organisationen Praktisk Solidaritet bestod av begagnade kläder men framför allt makrill på burk, en matvara som uppskattats mycket av flyktingarna och som varit ett nödvändigt proteintillskott till World Food Programmes (WFP) matbistånd; bönor, linser, mjöl, matolja och socker.

Men Sverige skänker inte längre något direktbistånd till de västsahariska flyktinglägren. Praktisk Solidaritet får inte längre leverera det svenska biståndet. I stället går en stor del av biståndet via FN-organet UNHCR till västsaharierna. UNHCR ansvarar för bland annat vatten, skolbyggnader och hälsa i flyktinglägren.

– Ineffektivt och dyrt, säger västsaharier. Mycket försvinner i administrationskostnader, direktkontakten med Sverige är bruten och biståndspengarna är inte öronmärkta.

I december gav regeringen i ett regleringsbrev Sida i uppdrag att 2018 prioritera Västsahara. Men kommer det att ske och hur i så fall?
På en fråga från Tidskriften Västsahara om det humanitära stödet till flyktinglägren svarade Inga-Lill Hagberg, Sidas presstjänst, så här i januari:

”Den ökade nivån är betydligt högre än tidigare år trots att den humanitära situationen varit densamma sedan flyktinglägren upprättades för över 40 år sedan. Det bör tilläggas att de summorna är högre än vad Västsahara borde tilldelats. Den humanitära enheten på Sida tillämpar sedan 2012 en behovsbaserad allokeringsmodell som bygger strikt på de humanitära principerna, särskilt opartiskhet…”
Det svenska humanitära stödet till de västsahariska flyktingarna ligger på cirka 11 miljoner kronor numera, men har legat betydligt högre tidigare.

– Vi bor ju inte i en djungel. Vi kan inte plocka bananer från träden. Vi bor mitt ute i en karg öken, säger uppgivna västsaharier, som jag träffar i flyktinglägren. De påpekar vikten av fortsatt matbistånd till flyktingarna, där undernäringen nu ökar bland de mest utsatta; barn, gravida och ammande kvinnor.

EU:s biståndsorgan ECHO gav tidigare 3 kg frukt och grönt per person och månad till flyktingarna. Det har nu upphört och i stället betalar Sida för 1 kg per person och månad.

– Behoven är större och vi har inte fått besked. Det är extremt svårt att samarbeta med svenska Sida jämfört med andra biståndsgivare, säger källor inom belgiska Oxfam, som är den organisation på plats i flyktinglägren som nu finansieras av Sida.

Röda Halvmånens ordförande Buhubeini Yahia säger att Sida avslutade Praktisk Solidaritets biståndsprojekt, makrillen och de begagnade kläderna, utan konsultation med Västsahariska Röda Halvmånen, utan strategi för att dra sig ur och utan någon förklaring.

– Om Sida väljer en annan organisation att samarbeta med, så är ju inte det något problem för oss. Men vi har inte hört varför de skulle skära ned biståndet.

Buhubeini Yahia berättar att de nu väntar på svar från Sida om ett besök i lägren och direkta konsultationer. Det är ju trots allt västsaharierna själva som vet vad de behöver.

– Sverige har en historisk tradition att ge humanitärt bistånd, men nu är matsituationen svår i lägren för de mest utsatta. WFP:s biståndspengar har reducerats med 20 procent och undernäring har ökat.

– FN-styrkan MINURSO:s budget för sina cirka 300 FN-anställda ligger på 60 miljoner dollar för ett år. Stödet till flyktingarna (cirka 125 000) ligger på cirka 30 miljoner dollar; 20 miljoner till WFP och 8 miljoner till UNHCR. Samtidigt har stödet från EU:s biståndsorgan ECHO minskat från tidigare 17 miljoner euro till 9 miljoner. Och stödet från Spanien har minskat från 10 miljoner euro till 5 miljoner.

– Sidas högsta chef borde komma hit och se situationen med egna ögon, säger Västsahariska Röda Halvmånens ordförande avslutningsvis.
Sida har fått i uppdrag av regeringen att prioritera Västsahara 2018. Hur blir det med den saken?

Lena Thunberg, redaktör för Tidskriften Västsahara