Västsahara – en annan ockupation

Den här debattartikeln publicerades i Dagens Arena Debatt 4 juni 2023:

Kan den stora korruptionsskandalen som avslöjades i EU-parlamentet i december 2022 få EU-politiker att slå in på rättvisans väg? Det visade sig ju att parlamentariker och anställda tagit emot mutor av både Marocko och Qatar. När det gäller ”Marocco-gate”, har en före detta EU-parlamentariker redan erkänt mutbrott. Han ska ha tagit emot och betalat marockanska pengar för att parlamentariker ska agera för Marockovänliga beslut. Samtliga häktade är nu släppta med elektronisk fotboja, men det lär dröja innan allt material gåtts igenom och en rättegång kan äga rum.

Samtidigt har Marocko fått högt anseende för att vara det land som är bäst på att producera hållbar  grön energi; sol- och vind kraft. Längs Atlantkusten byggs nu stora anläggningar för sol- och vindprojekt. Det låter ju bra. Problemet är bara att denna gröna energi byggs på ockuperat västsahariskt område där elen används för att befästa Marockos ockupation; till polisen, militären och till exploateringen av Västsaharas naturtillgångar, till fiskeindustrin, fosfatindustrin och till de Marockoägda stora energislukande växthusen.

Under tiden har västsahariernas Polisario Front fört en lång och envis diplomatisk kamp för sina rättmätiga krav på avkolonisering enligt FN-beslut samt slut på Marockos ockupation.

Omvärlden och media har dock slagit dövörat till.

I maj 1973, för 50 år sedan, grundades den västsahariska befrielserörelsen Polisario Front. Därmed startade den väpnade kampen mot den spanska kolonialismen.

Två år senare gjorde Spanien en hemlig och olaglig överenskommelse med Marocko, vars anspråk på Spanska Sahara hade avvisats av Internationella Domstolen i Haag. Spanien lämnade ”sin” koloni till Marocko men fick i gengäld behålla fiskerättigheter samt del av vinsten från den enorma fosfatfyndigheten i Västsahara.

Idag fortgår Marockos ockupation av cirka 75 procent av Västsahara. En stor del av den västsahariska befolkningen bor i ett av världens äldsta och helt unika flyktingläger i Algeriet. Flyktinglägret administreras av västsaharierna själva men med internationellt humanitärt stöd från olika FN-organ.

I den ockuperade delen av Västsahara är västsaharierna nu en minoritet. Alla tecken på protest mot den marockanska ockupationen eller krav på att den FN-ledda folkomröstningen om självständighet äntligen ska verkställas, slås ner brutalt.

Europas kolonier i Afrika är idag självständiga stater – utom Västsahara. FN-resolutionen om avkolonisering gäller fortfarande. En FN-styrka, Minurso, finns på plats sedan 1991 för att genomföra en folkomröstning, där västsaharierna ska besluta om de vill tillhöra Marocko eller bli ett självständigt land. Den folkomröstningen har Marocko obstruerat och vägrar numera att acceptera självständighet som ett alternativ i en folkomröstning.

FN:s säkerhetsråd med sina fem medlemsstater med vetorätt och egna agendor är handlingsförlamat. Frankrike med nära band till Marocko stoppar alla resolutioner som missgynnar Marocko.

EU vill inte stöta sig med Marocko, som sedan många år får stora belopp för att stoppa migrationen från Afrika över Medelhavet via Spanien till Europa.

Västsaharas stora naturtillgångar, fosfat, fisk och sand har gett upphov till flera domar i EU:s högsta rättsinstans, EU-domstolen. Handel med västsahariska varor är nämligen inkluderade i EU:s handelsavtal med Marocko. Fel, har EU-domstolen sagt i tre domar: Västsahara tillhör ju inte Marocko. Trots dessa domar har EU-kommissionen, Rådet och EU-parlamentet gått emot sin egen domstol och därmed godkänt Marockos fortsatta stöld av västsahariska varor. I höst kommer en fjärde dom.

Hur kunde det bli så här?

Nu har kriget startat igen efter att marockansk militär 2021 gick in i en buffertzon och därmed bröt mot eldupphöravtalet. Vem talar om detta?

Om inte Marocko tydligt pekas ut som ansvarig för ockupationen, finns risken att andra länder gör samma sak.

Lena Thunberg

Redaktör för Tidskriften Västsahara